I mitt köksfönster stod en glasängel. Den symboliserade godhet och skydd för mig. Men en dag gick katten förbi. Och utan att prata skit om min goa katt – men han är väldigt klumpig ibland! Ängeln välte och bröt av en vinge.

Jag lät dock ängeln stå kvar i fönstret. Den fick ett ytterligare symbolvärde: vi blir alla lite tilltufsade av livet, skadar oss, blir sjuka, går igenom en sorg. Trots det står vi kvar och försöker uträtta det vi ska så gott vi kan.

Häromdagen, efter flera månader, stod min man vid bänken i köket och grejade med ängeln. Han lagade den, satte tillbaka vingen. Och den blev som ny, det är knappt man ser skarven. Men istället för att jubla över resultatet muttrade jag för mig själv. Nu var den ju inte längre Ängeln med bruten vinge…

Är det så här i verkliga livet också? Vi skadar oss. Vi skapar ett nytt symbolvärde, en ny betydelse för oss själva, vad vi står för. Vi lever i det, accepterar det. Och när vi kommer ut på andra sidan – har kommit igenom vår sorg, vår sjukdomstid, skadan har läkt – så är det svårt att ändra synsättet.

Om min världsbild innefattar att jag är ett offer, en skadad person, så blir det plötsligt svårt att ge sig själv en ny roll. Om jag inte längre är en ängel med bruten vinge, vad är jag då? Då gäller det att stanna upp, definiera vad det är som känns irriterande i själen, fokusera på en ny bild, en ny definition, och sätta upp en ny målbild. Ängeln är en vinnare, någon som helat sin brutna vinge, som klarade en tuff period och går ut ur den stark.

Att ta till sig det nya konceptet kräver fokus och måste ta lite tid. Men vilken skillnad det gör i sättet att tänka om sig själv och möjligheten att se nya vägar. En ängel som är en stark vinnare kan klara stora utmaningar i framtiden!