En felsägning satte igång en tankekedja: jag skulle säga ”en smygande känsla”, men råkade säga ”en flygande känsla”. Och började fundera på vad en flygande känsla skulle kunna vara.

Jag tänker att en flygande känsla är en känsla som bara kommer, i en situation som i sig inte alls gett upphov till känslan. Mitt i ett samtal eller ett skeende så dyker en känsla upp – du känner igen den, men har svårt att förstå varför du känner som du gör.

En person som jag pratade med berättade om en intervju, där hon plötsligt fått en stark känsla av misströstan och lessenhet. Och det fanns egentligen inte någon anledning – den hon pratade med hade inte sagt något konstigt eller elakt. Vi spelade upp situationen igen och då kunde hon se vad som hänt: den andra personen hade använt ett tonfall som satte igång en process hos henne. Det var saker från det förflutna som överföll.

Och jag kan nästan se hur känslan kommer flygande – inifrån hennes erfarenheter och bagage. Det kan vara både trevliga och mindre trevliga känslor. Det de har gemensamt är att de triggas av våra sinnen och det undermedvetna. En lukt, ett skeende, ett tonfall kan sätta igång känslor som vi inte visste fanns där.

Ofta när jag kör bil kan jag plötsligt på bra humör och känna mig stark.  Jag har ingen aning om varför, men situationen triggar igång något.  Jag har inget behov att veta varför: jag blir på bra humör, det är en bonus i livet. Men om en negativ känsla sätter krokben för dig, om du får ett sämre förhållningssätt på grund av en ”flygande känsla”, kan det vara läge att fundera på vad det är som händer. Kan du hitta strategier att förändra din känsla?

Hur medveten är du om vilka ”flygande känslor” du har?

//yehyehcoach