Vad finns i din dikeskant?

De senaste veckorna har snön smält bort. När jag åkt buss och kört bil har jag spanat lite i dikeskanterna. Där har en hel del gammalt skräp dykt upp – vissa saker mer intressanta än andra.


Platspåsar, drickaburkar, snusdosor, gamla cigarettpaket och gamla tidningar och affischer. Men också en blå foppatoffla, en halv stol och sådana blå skoöverdrag som man får hos doktorn. Jag blir så nyfiken när jag ser sånt: vad är historierna bakom? Hur kom det sig att någon tappade en toffla? Och bara en? Varför stod det en halv stol vid vägkanten mellan Farsta och Älvsjö? Vem hade glömt att ta av sig de blå plastöverdragen på skorna? Var han hos doktorn eller tandläkaren, eller kanske hos någon alternativterapeut?


I morse när jag körde till jobbet började jag fundera – undrar om vi människor också har dikeskanter på vår livsväg? Nu när våren kommer töar en del gammalt skrot upp. Sådant som vi dolt hela vintern, eller kanske ännu längre, med mental snö.


Vad ligger i din mentala dikeskant? En stukad självkänsla, en tappad ork, en halv skiva ångest eller något annat? Vad är historierna bakom? Och vad gör man när man hittar igen dem, när snön börjat smälta? Det kan vara så att när det börjar töa och saker syns, så är det dags att ta itu med dem. En tappad självkänsla går ju faktiskt att reparera med mental träning, en tappad ork kan behöva lite fysisk träning, ångesten kanske har torkat ihop så pass att det går att hantera den och slänga bort den.


Mycket av det vi har i vår mentala dikeskant kräver energi för att vi ska orka börja jobba med det. Och när våren kommer, solen skiner och folk omkring oss är gladare, så är det lättare att hitta energin. Omge dig med människor som ger dig energi, som är peppande och som tror på dig och din styrka. Och försök göra saker som gör dig glad. Glädje ger energi, som gör att du orkar ta tag i tappade orkar och annat mentalt dikesskräp.


Vad ligger i din mentala dikeskant? Vad ger dig energi, så du kan ta itu med det?


yeh yeh coach, 2010-04-28


Ps: Apropå en halv skiva ångest – jag ser ångest som en massiv melon. Den är tung att bära, men när man väl skurit i den inser man att det mest är vatten… Snabbätet dessutom.

Kommentarer

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Framgångsbyrån STHLM. » Det är inte hur man har det…:  ”Jag är helt med i överenskommelsen! Härlig bloggpost! Kram I”

  • Dom högljudda tonåringarna » Resan till Köpenhamn:  ”Hejsan! Kul att vi verkligen kunde vara en inspiration för dig och din blogg! Ka..”

  • Ylva Ekdahl » Träd som läker:  ”Tack Anna-Lena, Vore jättetrevligt att följa med någon gång. Nu ligger Hagapark..”

  • Anna-Lena Tegebro » Träd som läker:  ”Hoppas du mår bra! Hagaparken har underbara träd, jag cyklar där någon kväll var..”

  • Lisa Moraeus » En effektivitetsdusch:  ”Jag diskar. Funkar utmärkt. Liksom att vattna krukväxterna.”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln