Det är högsommar i Skåne. Vi vill väldigt gärna njuta av värmen, men när det ligger över 30 grader varje dag så blir det lite för mycket. Vi är inte riktigt vana, orkar ingenting och det är jättesvårt att sova.

Men så äntligen kommer det. Åskvädret. Vi går och väntar och väntar på det. Och till slut börjar det blixtra och mullra och braka. Och vi står andäktiga och ser på det och väntar. Och väntar. Till slut kommer även regnet. Makalöst skönt.

Jag tänker att det ibland är likadant i relationer mellan oss människor. Långt i förväg går vi och väntar på ett åskväder, en urladdning. Irritationsnivån är väldigt hög och ibland kan det kännas som att stå vid en avgrund. Vi väntar, väntar…

Och så kommer det – ett mentalt åskväder. Irritation, ilska och frustration får utlopp. Det slår blixtar och det mullrar väldeliga. Medan det pågår står vi rätt passiva och tittar på, räknar mellan de mentala blixtarna och det muller som kommer efteråt.

Vi reagerar väldigt olika på aggression – vissa blir väldigt rädda, andra tycker det är uppfriskande. Men jag vill påminna om vad som kan hända efteråt: en fantastisk regnbåge ger sig till känna över hela himlen. Spänningen har fått utlopp. Och det går att gå ner i varv, njuta av den friska känslan. Känna den mentala regnbågen.

Jag vill bara påminna dig som ibland drabbas av mentala åskväder – kolla att de runt omkring mår bra, att de inte blivit för rädda och bekymrade. Berätta om varför det var tvunget med ett åskväder, vad som behövde ut och hur du mår nu.

När gick du in i ett mentalt åskväder senast?

yeh yeh coach