Han har inga skrupler!

Någon säger: ”Han har inga skrupler!” Hejdar sig och säger sen: ”Förresten, vad betyder egentligen skrupler?”

 

Jag tror jag vet, men går ändå och slår upp ordet för att se om jag hittar en synonym. Nationalencyklopedin säger att det betyder samvetsbetänkligheter.  Jaha – att ha skrupler, betyder alltså att man följer sitt samvete. Men skulle inte det också betyda att den som har ett ”brett” moraliskt tänkande, kanske har skrupler – men gör ändå saker som jag tycker är dåliga?

 

Idag är samvete något som är väldigt individuellt. Det var enklare förr, när det fanns en norm att följa, en gemensam begreppsvärld, styrd utifrån kyrkans syn på etik och moral. Idag är det svårare – vad ställer jag upp för moraliska regler för mig själv? Vad ser jag som rätt och fel?

 

Det går inte att sticka under stol med att vi är uppfostrade med kristendomens moralsyn som grund (vi lever ju i ett kristet-humanistiskt samhälle). Så någon slags gemensam nämnare finns det. Men det moderna livet, när vi bor i städer, reser till andra kulturer och umgås globalt via internet har gjort att normerna luckrats upp – vi har fått andra idéer om hur vi ska leva våra liv.

 

Så vad ska vara våra rättesnören? De flesta jag pratar med säger att man ”vet” ju vad som är rätt och fel. Och att det känns i magen och samvetet när man gör något tokigt. Jag tänker dock att den magkänslan är uppbyggd med hjälp av uppfostran. Föräldrar som säger: ”Låt Lotta också få låna den…”, ”Lämna tillbaka leksaken till Per, den är hans…”, ”Nu är det Hasans tur att åka…” – det är ju det som vi delar med oss av våra barn. Och den avsky som vi känner över de som är oärliga, orättvisa, egoistiska osv delar vi också med oss av, även om det är mer indirekt.

 

Eller finns det en universell magkänsla om vad som är rätt och fel? Nä, jag tror inte det – för i så fall skulle det väl inte finnas de som inte har några skrupler. Som inte har några samvetsbetänkligheter. Utan dem skulle vi leva i en enkel och underbar värld – men utan någon svärta och utan det där som gör att livet måste levas, inte bara genomgås.

 

Vilket är ditt viktigaste rättesnöre? Vad får dig att bli topp tunnor rasande när andra gör fel?

//yeh yeh coach

Kommentarer

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Framgångsbyrån STHLM. » Det är inte hur man har det…:  ”Jag är helt med i överenskommelsen! Härlig bloggpost! Kram I”

  • Dom högljudda tonåringarna » Resan till Köpenhamn:  ”Hejsan! Kul att vi verkligen kunde vara en inspiration för dig och din blogg! Ka..”

  • Ylva Ekdahl » Träd som läker:  ”Tack Anna-Lena, Vore jättetrevligt att följa med någon gång. Nu ligger Hagapark..”

  • Anna-Lena Tegebro » Träd som läker:  ”Hoppas du mår bra! Hagaparken har underbara träd, jag cyklar där någon kväll var..”

  • Lisa Moraeus » En effektivitetsdusch:  ”Jag diskar. Funkar utmärkt. Liksom att vattna krukväxterna.”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln