Jag har hört det många gånger: ”Vem är väl jag att tycka om det…”

I förra veckan gick jag en kurs i Retorik – konsten att övertyga. Oerhört intressant och lärorikt – framför allt har jag lärt mig att lyssna på hur någon försöker övertyga mig. Det sker överallt inte bara i politiska tal, utan även på arbetsmöten, i tidningsartiklar och till och med i vanliga samtal.

Det finns ett hantverk bakom – en struktur, knep och trix, språklig utsmyckning, bemöta motargument osv. Men det jag funderar mest över idag är Ethos – dvs din trovärdighet. Om doktor Johansson på Rökavvänjningsmottagningen uttalar sig om riskerna med rökning så är hennes trovärdighet högre än om Paulina, 18, student, uttalar sig. Doktor Johanssons Ethos ligger högt på skalan – som doktor har hon en medicinsk utbildning, hon har en kunskap om riskerna, och hon jobbar dessutom med frågan och har sett många rökare och troligtvis även röntgenbilderna på deras lungor. Då ger vi henne tillstånd att tycka om det.

Ibland ifrågasätter vi de som försöker övertyga oss om den ena eller den andra saken – en mycket bra strategi eftersom många bara är ute efter våra pengar, våra sympatier eller våra röster. Och Ethos är en bra grund för att ifrågasätta: en yrkespolitiker som aldrig tagit ett ärligt handtag i sitt liv – har han rätt att uttala sig om arbetsmoral? En busschaufför utan ekonomisk utbildning – kan han övertyga mig om att statsbudgeten är fel?

En viss försiktighet behövs alltså när det gäller huruvida man ska tro på de budskap som sköljer över oss dagligen. Tyvärr finns det en baksida på detta – det finns många personer med oerhört bra åsikter och budskap som aldrig får komma till tals. Deras Ethos räcker inte till för att de ska bli uppmärksammade.

För det är ju så att vi alla har rätt till vår åsikt. Vi har rätt att tycka. Det här uppmuntras mycket mer i den latinska traditionen – fråga busschaufförerna i Rom vad de anser om statsbudgeten och jag lovar att du får massor av åsikter om den. Här i höga nord har vi istället uppfostrats till att det är bara experter som får uttala sig. Du ska helst ha ett par års universitetsstudier innan du har rätt till en åsikt. Vem är väl jag att uttala mig om det här… Jante visar sin smutsiga nuna.

Alla människor har något att lära mig. Deras åsikter kan förändra min syn på världen. Det är upp till mig att vara kritisk och fundera på deras argument och ge egna motargument. Det finns ju ingen anledning till att vara dum och köpa allt som världen vill övertyga mig om. I så fall kan jag väldigt snabbt bli fascist, sektmedlem eller allmänt bortkollrad. MEN kom ihåg att alla, även du, har rätt till sin åsikt och har rätt att framföra den! Skippa tanken ”Vem är väl jag…”!

Om du kunde övertyga världen om något – vad skulle det vara?

//yeh yeh coach