Jag har precis kommit förbi två dagars akut sjukdom och funderar på vad som händer. Det är aldrig roligt att bli sjuk, men det är något som ingår i livet. Vi blir sjuka i förkylningar, influensa, magåkommor, feber, migrän och allt vad det är. Nu pratar jag om de där åkommorna som alla råkar ur för då och då, inte de stora, allvarliga sjukdomarna.

Det är en del av livet, men trots det infinner sig varje gång frågan:  ”Varför? Varför blev jag sjuk och varför just nu? Var det någon som utövade voodoo mot mig?” Svaren är hur många som helst: för att jag var extra trött och mottaglig just nu, för att jag träffade någon som smittade, för att jag har en genetisk predisposition för att alltid få halsfluss eller bihåleinflammation… Och ibland finns det helt enkelt inte något varför – det bara blev så.

Men ibland kan det ligga något i att man inte tagit hand om sig själv på bästa sätt, kört på för hårt och använt sin kropp för mycket så man bäddat för sin sjukdom. Men det är väl helt fantastiskt att kroppen då kan säga ifrån och tala om att nu orkar jag inte längre, nu blir jag sjuk.

På det fysiska planet fungerar det, när det blir för mycket säger kroppen ifrån. Tyvärr fungerar det inte alltid på det mentala och psykiska planet – det tar väldigt lång tid innan psyket säger ifrån och skriker att nu är jag sjuk! När hörde du senast din hjärna säga: ”Nä, nu är jag mentalt förkyld, lägg mig i sängen ett par dagar!”

Nä, för vi kämpar på. Vi ser ingen annan utväg. Vi lever vår livsväg och i den är det svårt att se andra möjligheter, andra sätt att göra saker. Det är en oerhörd utmaning att se möjligheten att ge hjärnan ledigt ibland. Att våga släppa taget och strunta i saker. Det handlar om stora beslut – det går ju inte att abdikera från sitt föräldraskap, strunta i sitt jobb, sluta hålla ordning omkring sig, sluta laga mat… Det är ju grundvalen för livet.

Men när hjärnan är förkyld – vad ska vi göra då? Det finns faktiskt en lösning – att be andra om hjälp! Något som kan sitta oerhört långt inne för de flesta, inklusive mig själv. Men det finns stora vinster att göra – två dagars vila kan göra mirakel för en trött hjärna. Våga be om barnvakt, våga äta hämtmat, våga ta ledigt en dag från jobbet utan anledning, våga åka hemifrån och sitta på ett kafé hela dagen, våga fråga om du får låna kompisens stuga ett par dagar… 

Och våga säga nej! Du är upptagen de dagarna och kan inte ta på dig något. I kalendern står HJÄRNFÖRKYLNING och det är allvarligt! För det är också en del av det som ingår i livet och måste tas om hand på samma sätt som en fysisk förkylning – med vila och omtanke.

När vågade du be om hjälp senast? När stängde du av?

// yeh yeh coach