Vi reagerar väldigt olika på sommar och den värme som den för med sig. En del däckar totalt och kan inte få någonting gjort, andra söker solen och lapar i sig så mycket de kan.

Jag bor i ett kvarter där det finns gemensamma uteplatser för grannarna och de utnyttjas flitigt. De som inte jobbar, är barnlediga eller har eget företag sitter ofta där och fikar, lunchar eller bara pratar. Och det blir väldigt uppenbart vilka som gillar och tål solen och vilka som inte gör det. Någon placerar sig alltid i skuggan, någon annan sätter sig en bit ifrån så att hon sitter i solen.

Vi har väldigt olika inställning till den där saken på himlen som antingen gör livet fantastiskt eller gör livet till en pina.  Den som inte gillar solen har ofta en tendens att tala om för alla att det är: ”Förjävla hett. Hett som i helvetet. Ingen vettig människa fungerar när det är så varmt.”  Uttalas med självklarhet och bestämdhet. Precis som uttalandet: ”Man måste vara i solen medan den lyser. Känner du inte vad varmt och skönt det är?”

Att i det läget skjuta in något försynt om att vi är olika är ingen idé. Personerna har bestämt sig – jag fungerar inte när det är så varmt, alltså gäller det för alla eller solen är livgivande och alla behöver sol och värme.

Det intressanta är att det ju inte finns någon sanning – ingen kan säga att just jag har rätt. För vi är olika, fungerar olika och uppfattar saker olika. Det som gäller för mig, gäller inte för dig. Men det är svårt att greppa. Ibland blir det så mycket lättare att generalisera och dra alla över en kam. Det kräver ju ingen tankeverksamhet, det är bara enkelt.  Dessutom så innebär det att jag måste ha förståelse för en annan synpunkt om jag lyssnar utan bestämda åsikter. Vilket i sin tur skulle innebära att jag bryr mig om och har omsorg om andra. Och kanske till och med gör en kompromiss för att vi båda ska ha det bra.

Att lyssna och göra kompromisser kan vara riktigt läskigt. Det kan ju innebära att vi ändrar åsikt. Jag pratar mycket om mental inställning och hur den styr våra tankar och handlingar. Om vi ändrar åsikt, byter mentalt spår – brukar det innebära nya handlingar. Och då ger vi oss ut på osäker mark, det kan kännas obehagligt. Men vi vet ju inte – vi kan ju hitta något nytt som ger oss ny energi och en ny väg i livet!

Vad händer om vi byter ut ämnet? Om det inte handlar om huruvida sol och värme är bra eller dåligt. Om det istället handlar om grundinställning till livet, om politiskt ställningstagande, om hur vi anser att man ska leva sitt liv. Om stora frågor, t ex hur vi ser på testning av foster i moderlivet, eller om små frågor, t ex om vilken tid på dagen vi ska jobba tillsammans. Hur ska vi se på de bestämda åsikterna då? Om vi kommer ihåg att det är olika för olika människor innebär det att vi måste lyssna, ha omsorg och kanske göra en kompromiss. Och vi kan ju tänkas byta åsikt, göra nya saker.

Vad har du bestämda åsikter om? Och vad kan du tänka dig att rucka på?

//yeh yeh coach