Min granne skyndade ut till en väntande bil. Han ropade till föraren: "Jag fastnade i hissen!"

Att fastna i hissen. Något bland det värsta som kan hända för den som har en tendens för klaustrofobi. Jag är instängd i en liten kub och kan inte ta mig vare sig ut, uppåt eller nedåt. Dessutom har jag ofta någon som väntar på mig där uppe eller där nere. Frustration...

Har jag satt ett mål för var jag är på väg är det oerhört irriterande att bli strandsatt i hissen på väg dit. Mitt emellan två våningar fastnar jag och kommer ingen vart. Varför, varför händer detta mig? Och just nu, jag har absolut inte tid med det här nu, jag ska ju...?

Att sätta upp mål är en grundläggande förutsättning för att uppnå det jag vill. Det är först när jag satt upp målet som det går att planera in en färdväg. En färdväg som lyckosamt ska ta mig dit jag vill. Om jag sedan följer den rutt som jag stakat ut, utan att göra några våldsamma avvikelser – så kommer jag så småningom fram till destinationen.

Som coach jobbar jag med att hjälpa människor att sätta upp sina mål. Ett mål kan vara olika stort, ska du ta dig upp till våning 3 eller våning 12? Ibland sätter vi upp målet på nivån 3, men något positivt händer på vägen och målet blir att komma betydligt högre. Andra gånger måste ett för högt satt mål revideras och vi nöjer oss med våningen under. Det är en resa som vi accepterar, ibland med förvånad glädje, ibland motvilligt. Processen är lätt att förstå.

Problemet uppstår när vi fastnar. Vi vet var vi är på väg, målet är satt, vi vet vad vi ska göra - men det är något som inte stämmer. Det finns oftast inget varför. Det funkar bara inte. Vi har hamnat i mentalt stillestånd. Det är trögt, mängder med motstånd och hissen har fastnat mellan våningarna.

Det kanske är så att vi just då måste stanna till, vrida och vända på situationen och fundera på om den påverkar målbilden. Var det något som blev fel på vägen? Har jag klivit in i fel hiss? Det är irriterande och frustrerande. Jag visste ju var jag var på väg.

Det är faktiskt bara att gilla läget. Inse att just nu ska jag bara sitta still och vänta. Prata med mina medpassagerare. Se om mekanikern kommer och lagar felet. Det kommer att lösa sig. Det gäller både för fysiska och för mentala hissar som fastnat.

När fastnade du senast? Vad gjorde du för att få fart på processen igen? Hur lång tid tog det?

//yeh yeh coach