Nitschas öron

 

Jag satt på tunnelbanan och i sätet tvärs emot satt en kvinna med en hund. Hunden var av den sällskapliga sorten och kom fram och hälsade. Hon hette Nitscha och hade labradorliknande hängande öron. Hon hade full koll på allt som hände, vilka som gick av och på och om något var på gång. Det naturliga för en hund är ju att lukta sig till vad som händer, men hon gjorde lite annorlunda – när det hände något rabalder längre bort fällde hon ut öronen och lyssnade. Det såg otroligt kul ut och jag var tvungen att plåta hennes utfällda öron.


Jag kände en viss släktskap med vovven. Jag lever ju på att vara nyfiken och lyssna. Det gör all skillnad i världen när vi lyssnar ordentligt. Alla människor har oerhört spännande saker att berätta – om vi får chansen att komma närmare och de vågar dela sina historier med oss.


Att lyssna är det första steget i all samtalsmetodik. Det är lätt att gå in i en kommunikation med mängder av saker som vi vill berätta. Om vi istället går in i det med öppna öron och en nyfikenhet på vad vi kommer att få höra, så kan helt nya historier uppdagas och vi kan hitta en öppen kanal mellan oss.


En del kan verka reserverade, de tycker inte att de har något att berätta. Men så en dag ställer vi rätt fråga till dem. Frågor är det som kan öppna människor. Det är lätt att inte våga fråga – att tänka att det har jag inget med att göra, att personen kan bli förnärmad eller att det är näsvist att fråga (något som vi får lära oss som små, när vi bubblar av frågor och gör föräldrarna generade).


De allra flesta människor blir dock glada när man frågar. Det är ju någon som är intresserad av dem, deras liv och deras åsikt. Någon som är beredd att lyssna. Men det måste vara ärligt. Om en fråga inte är ärlig och det egentligen inte finns någon vilja att lyssna bakom, så märks det omgående.


Den enkla frågan "Hur är läget?" är en typisk sådan fråga. Det märks omgående om den som ställer den egentligen är intresserad av att få ett ärligt svar, eller om svaret förväntas blir: "Det är bara bra!" Ett socialt spel, som har sin egen plats i vårt dagliga liv – men inte en fråga som öppnar upp för kommunikation och nya spännande insikter.


Ibland blir jag förvånad över att människor är så villiga och modiga när det gäller att svara på frågor. Men det är nog så att vi över lag är lite dåliga på att faktiskt se varandra, så det är en uppfriskande fläkt när någon vågar fråga om svåra saker, om ohälsa eller om privata angelägenheter.


Det är också mod att våga svara på en fråga när svaret inte är det "rätta", det konventionella eller det politiskt korrekta. Att till exempel att våga svara "Nä, jag tycker det är skitjobbigt att vara hemma med en baby!" Ett svar som är betydligt mer spännande och som ger ett helt annat avstamp för att diskutera vidare än det vanliga "Det är så mysigt". För mig är det verkligen något som får mig att, som Nitscha, spetsa öronen och lyssna efter historien bakom.


När ställde du en intresserad fråga sist? Vem skulle du vilja ställa en närgången fråga till?

//yeh yeh coach

Kommentarer

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Framgångsbyrån STHLM. » Det är inte hur man har det…:  ”Jag är helt med i överenskommelsen! Härlig bloggpost! Kram I”

  • Dom högljudda tonåringarna » Resan till Köpenhamn:  ”Hejsan! Kul att vi verkligen kunde vara en inspiration för dig och din blogg! Ka..”

  • Ylva Ekdahl » Träd som läker:  ”Tack Anna-Lena, Vore jättetrevligt att följa med någon gång. Nu ligger Hagapark..”

  • Anna-Lena Tegebro » Träd som läker:  ”Hoppas du mår bra! Hagaparken har underbara träd, jag cyklar där någon kväll var..”

  • Lisa Moraeus » En effektivitetsdusch:  ”Jag diskar. Funkar utmärkt. Liksom att vattna krukväxterna.”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln