Det är en mörk, kall och kulen dag i november – och jag tar ut lite julkänsla i förskott. Har satt julblommorna , dricker te, äter pepparkaka och tänder ljus. Sätter på lite bra musik och myser. Och det tänker jag göra flera gånger innan jul! På det sättet tar jag ut glädjen flera gånger om. Och sammanlagt blir det säkert betydligt mer lyckokänsla än under själva julhelgen.

Min mysiga bild av julhelgen kanske inte alls infrias. Det kanske blir stressigt, familjen ska komma överens i flera dagar och alla har en egen bild av hur det ska vara som inte alltid stämmer med verkligheten (någon vill spela spel, någon sova hela dagarna, någon strunta i alla traditioner, någon annan hålla på alla traditioner...) Men det gör ingenting – för jag har redan tagit ut min julkänsla i förskott. Då är det ju ingen katastrof att det inte riktigt blir som jag tänkt mig.

Jag brukar säga till mina klienter att de ska ta ut glädjen i förskott. De allra flesta vågar inte det – för de tror att de ska bli mer besvikna om det inte går som de tänkt då. Frågan är om det är sant. Ibland kanske det är det. När vi lägger in vår idé om hur det var meningen att det skulle bli och så infriades inte det. Sorg, ilska och stor, stor besvikelse.

Exempelvis om jag börjar hoppas på att få ett jobb som jag sökt. Ser mig själv i rollen, funderar på hur det kan vara och hoppas på att det blir så. Sen kommer ett nej-tack samtal. Besvikelse, och ett stort energitapp. Eller ser fram emot en fantastisk semester, gör mig bilder av hur bra det ska bli. Och sen försvann halva resan i en elak magsjuka. Och det känns fullständigt bortkastat. Efter ett par sådana här upplevelser vågar jag inte längre hoppas – just på grund av energiåtgången för att hantera besvikelsen.

Men då har jag inte tagit ut glädjen i förskott – då har jag lurat mig själv. För att ta ut saker i förskott förutsätter att jag vet att det kanske inte alls blir så här. Och det är okey, vi vet inget om framtiden, det kan alltid hända oförutsedda saker. Vi tar ut glädjen i förskott och mår bra. Besvikelserna tar vi den dagen de kommer, utan att jämföra dem med vår idealbild av hur det skulle bli. Vi lär oss att låna positiva känslor av framtiden och kan oftare vara i det positiva. Och ju mer vi är i det positiva, ju trevligare har vi det på vår väg framåt i livet.

Vilken glädje kan du ta ut i förskott? Och hur påminner du dig att din idealbild kanske inte infrias?

//yeh yeh coach