Bråttomandet tar din själ!

Jag har gjort en snabb sväng in på stora matvaruhuset och provianterat för den kommande perioden. Min bil står med bakänden inåt på parkeringen, vilket gör att jag måste placera kundvagnen på den lediga parkeringsplatsen bredvid för att rymmas.

 

Plötsligt kommer en annan kund infarande med sin bil – snabbt. Hon får bromsa in när hon plötsligt ser att det står en kundvagn i vägen.


Jag bara tittar förvånat. I min värld tittar man sig för innan man kör in. Och man tar det lugnt på en parkeringsplats, för det kan finnas barn som springer, barnvagnar och människor i vägen. Jag drar till mig min kundvagn så hon kan köra in. Hon hoppar ur bilen och kilar i in butiken utan att säga ett ord till mig.


Uppenbarligen hade hon bråttom. Något som vi alla har ibland. Vi ska hinna så mycket, vara så effektiva. Och det gäller inte bara i det praktiska, utan även i livet. Vi måste skynda oss att bli klara i skolan, få ett bra jobb, göra karriär, skaffa en partner... Det finns någon slags idé om att vi hela tiden ska ha bråttom.


Jag kanske inte ska ha några åsikter om det – jag har en tendens att alltid ha bråttom. Min tålamodsburk är inte så stor. Det måste hända något, varför går det så långsamt? Men med åren har jag börjat ifrågasätta det. När bråttomandet blir en livsstil, när vi hela tiden lever i otålighet för att vara på nästa ställe, ta nästa steg eller göra något nytt, så undrar jag om vi inte istället lever i ett flyktbeteende.


Våra stenålderskroppar reagerar på stress med uråldriga metoder – kamp, flykt eller spela död. När stress blir negativ misstänker jag att vi iblandar ihop de tre. Vi kämpar för att hinna, vi skyndar oss och på vägen slutar vi leva, det blir dött inuti oss. Kvinnan i bilen höll på att förorsaka en olycka, där främst hon själv hade tagit skada – men hon verkade inte ens reagera. Hon var inne i sin kamp mot tiden, skyndade för att hinna och hade stängt av. Hon var inte närvarande.


Vad ska vi göra då – sätta oss i soffan och inte göra någonting? Nej, det skulle vara kontraproduktivt. Men vi bör titta på vår inre balansvåg. För det är balans vi behöver sträva efter. Balans mellan driv, framåtanda och viljan att förändra, kontra att vara i nuet. Det är ingen enkel ekvation – men att vara medveten om de två olika förhållningssätten och välja var man vill vara, är ett steg på vägen.


Själv tog jag min kundvagn, kryssade försiktigt mellan våra två bilar och ställde tillbaka den på sin plats. Medveten om nuet.


Har du för bråttom med något? Glömmer du bort att vara här och nu ibland?
//yeh yeh coach

 

Kommentarer

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Framgångsbyrån STHLM. » Det är inte hur man har det…:  ”Jag är helt med i överenskommelsen! Härlig bloggpost! Kram I”

  • Dom högljudda tonåringarna » Resan till Köpenhamn:  ”Hejsan! Kul att vi verkligen kunde vara en inspiration för dig och din blogg! Ka..”

  • Ylva Ekdahl » Träd som läker:  ”Tack Anna-Lena, Vore jättetrevligt att följa med någon gång. Nu ligger Hagapark..”

  • Anna-Lena Tegebro » Träd som läker:  ”Hoppas du mår bra! Hagaparken har underbara träd, jag cyklar där någon kväll var..”

  • Lisa Moraeus » En effektivitetsdusch:  ”Jag diskar. Funkar utmärkt. Liksom att vattna krukväxterna.”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln