Var är mina pommes?

Jag tror att mannen två bord bort sitter i telefon. Men hur jag än spanar kan jag inte se någon telefon, öronsnäcka eller liknande. Han muttrar halvhögt för sig själv. Jag spetsar öronen, vad är det han muttrar om?

”Var är pommes fritsen? Varför kommer inte mina pommes frites?”, tror jag han muttrar. Han har hållit på en stund och ser mer och mer ilsken ut. Men han gör ingenting – går inte och frågar efter dem, hejdar inte den anställde som går förbi honom, går inte i aktion på något sätt.

Det slår mig att han på något baklänges sätt gillar att muttra. Det är synd om honom, de andra gör inte det de ska, han får vara hur sur som helst. Det är det som jag kallar för gnäll.

Vi har alla hört det. Runt fikabordet på jobbet, i väntrum, på busshållplatser, till och med i kapprummet på dagis. Barn är väldigt bra på att gnälla, de förväntar sig ju att föräldern ska lösa saker åt dem. För det är det som är nyckeln i gnäll – att förvänta sig att någon annan ska lösa problemet.

Att bli vuxen är att ta ansvar för sig själv. Att gnälla är inte att vara vuxen, det kan möjligtvis vara en säkerhetsventil i situationer som man inte kan påverka. Det är ett beteende som det kan vara lätt att glida in i, så var uppmärksam! Ofta hör man inte sig själv och inser inte att nu har jag ramlat in i gnäll.

Kommer du på dig själv att göra det – gör något åt din situation! Fundera på vad du kan göra, ofta kommer gnäll när vi upplever oss som hjälplösa. Om man inte trivs på jobbet är det lätt att börja gnälla på arbetssituationen i stället för att börja söka nytt jobb. Om man mår dåligt är det lätt att gnälla istället för att försöka förbättra situationen. Jag vet inte hur många jag träffat som har ont någonstans, men inte går till doktorn, massageterapeuten, akupunktören eller vad det nu är man behöver.

Om mannen hade gått fram till disken hade han säkert fått sina pommes - men då hade han ju inte haft något att gnälla på. Det hade inte längre varit synd om honom. Frågan är om det inte känts bättre att ta ansvar för sin situation, vara till besvär och våga säga ifrån.

Vad muttrar du om? Vad har gått över till gnäll? Vad måste du göra något åt?

//yeh yeh coach

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Framgångsbyrån STHLM. » Det är inte hur man har det…:  ”Jag är helt med i överenskommelsen! Härlig bloggpost! Kram I”

  • Dom högljudda tonåringarna » Resan till Köpenhamn:  ”Hejsan! Kul att vi verkligen kunde vara en inspiration för dig och din blogg! Ka..”

  • Ylva Ekdahl » Träd som läker:  ”Tack Anna-Lena, Vore jättetrevligt att följa med någon gång. Nu ligger Hagapark..”

  • Anna-Lena Tegebro » Träd som läker:  ”Hoppas du mår bra! Hagaparken har underbara träd, jag cyklar där någon kväll var..”

  • Lisa Moraeus » En effektivitetsdusch:  ”Jag diskar. Funkar utmärkt. Liksom att vattna krukväxterna.”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln