yeh yeh coach bloggar om livsstrategier


2011 > 10

Jag har en bekännelse att göra – jag tjuvlyssnar! Inte så att jag sitter och anstränger mig för att höra viskande, hemliga konversationer, men jag lyssnar på dem som pratar högt och ljudligt på allmänna platser: bussar, tåg, lunchrestauranger, i mobilen osv.


Häromdagen hörde jag två väninnor prata. Den ena var upprörd då hon beställt en resa och barnen inte fick ledigt från skolan. Hon berättade livfullt, irriterad och frustrerad. Det som slog mig var hennes väns reaktion: hon lyssnade, bekräftade, men gick inte in i dramat. Vilket är ganska ovanligt.


När någon berättar något de är upprörda över är det lätt att dras in i berättelsen och bli en del av dramat. Väninnan hade lika gärna kunnat ta en roll som uppbragt och kränkt och utbrista i: "Nää, det menar du inte!", "Vilka idioter, förstår de inte vad de ställer till med?" eller "Men milda makter, hur ska ni göra nu – det är ju redan beställt?"


Något som kanske känns bra för den som berättar. En allierad. En person som tar ställning för dig. Som hör din frustration och står vid din sida i striden. Som verkar beredd att kämpa för dig. Som häller vatten på din kvarn.


Frågan är bara om det är vad som behövs? Ett sådant beteende gör dramat större, för- stärker ilskan och frustrationen. Kanske till och med trappar upp en konflikt eller förorsakar ytterligare irritation. Energin är hög och arg, och den som eldar på blir en del av det som händer.


Om man istället väljer att stå utanför dramat händer något annorlunda. Det jag hörde var att väninnan lyssnade och bekräftade, utan att för den skull gå in i dramat. Energin blev en helt annan, lugnare, mer fundersam. Hon som berättade landade i att hon nog skulle fundera kring hur hon skulle gå vidare, vad som var bäst. Om det var ett samtal med rektor eller om de bara skulle lägga ner sina planer. Hade vännen istället gått in i dramat kanske hon istället hade blivit än mer arg, bestämt sig för att konfrontera rektorn direkt dagen efter och gått in i det med aggression. Ingen bra förutsättning för ett bra samtal.


Så genom att inte vara en allierad, utan istället någon som lyssnar och speglar, kan man hjälpa mer. Jag är inte säker på att just dessa kvinnor insåg vad som hände och varför det var bra. Men det spelar ingen roll, resultatet är det samma. Som coach skulle jag ha gått vidare med frågor om hur hon vill fortsätta, vad hon vill uppnå och vilken strategi som är bäst.


Men i vissa lägen kan man ju välja att vara en drama queen – för det är ju ganska kul att vara i dramat! Att få slänga sig ut i ytterligheterna, vara arg, vara sur, vara upprörd. Så länge man är medveten om vad som händer och medveten om att man har ett val.


När var du en drama queen senast? När hjälpte du en kompis mitt i ett drama senast – och vilken roll tog du?

//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »
(bild: www.fotoakuten.se) (bild: www.fotoakuten.se)

Jag är på väg till jobbet och radion dunkar ut rockmusik i bilen. Jag lyssnar på de privatdrivna rockstationerna, vilket innebär att de med jämna mellanrum sänder reklaminslag.


En tuff stämma dundrar ut ett budskap om rejäla skyddskläder som ser till att du inte skadar dig på jobbet. Det är tydligt att jag inte räknas till stationens genomsnitts- lyssnare. Men jag börjar ändå fundera på hur skyddskläder skulle se ut i mitt yrke som coach och konsult.


Kanske väst i teflon, så jag inte låter andras problem bli mina egna? Jag finns för mina klienter i alla lägen, även i kris – men för att jag ska vara empatiskt och kunna fungera som stöd måste jag vara klar över att klientens problem inte är mina. Teflonvästen skulle hjälpa mig i lägen där andras problematik hotar att krypa under huden på mig.


Byxor med knäskydd för de tillfällen jag måste vara ödmjuk inför situationer som uppstår och ställa mig på knä? Vara på samma nivå som klienten, inte vara så tuff, utan följa med på klientens resa.


Öronproppar som silar vissa frekvenser? Det är lätt att dras med i människors berättelser, bli en del av dramat, och glömma att lyssna efter det viktiga. Att höra det som sägs mellan raderna och det som egentligen är problemet.


Skyddsglasögon med spegelglas? Spegelglas som hjälper min klient att se sig själv. Skyddsglas som ser till att jag inte använder ett eget filter, en egen agenda, när jag jobbar med klientens frågor.


Handskar, så jag inte får valkar i händer när jag gräver och ställer besvärliga frågor. De där som gör att klienten måste reflektera och se sig själv och världen på ett annat, nytt sätt.


Skyddshjälm med uppkoppling? Jag behöver verkligen vara inkopplad och använda min intuition när jag arbetar. Känna efter, läsa kroppsspråk, lyssna på tonlägen. Hjälmen måste också kunna ta emot ett par törnar när vi går in i en mur eller barriär och behöver hitta en ny utgångspunkt.


Bilden av mig och mina kollegor som arbetar med coachning och konsulting iförda skyddsvästar, knäskyddsbyxor, öronproppar, skyddsglasögon, handskar och hjälm är rätt kul att tänka på. Det är nog bäst om vi håller oss till imaginära skyddskläder... Men tanken är både humoristisk och trösterik – jag klarar mig, jag har skydd!


Vilka skyddskläder skulle du behöva på ditt jobb? Kan du ta på imaginära skyddskläder innan du går hemifrån?

//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »

 

Jag satt på tunnelbanan och i sätet tvärs emot satt en kvinna med en hund. Hunden var av den sällskapliga sorten och kom fram och hälsade. Hon hette Nitscha och hade labradorliknande hängande öron. Hon hade full koll på allt som hände, vilka som gick av och på och om något var på gång. Det naturliga för en hund är ju att lukta sig till vad som händer, men hon gjorde lite annorlunda – när det hände något rabalder längre bort fällde hon ut öronen och lyssnade. Det såg otroligt kul ut och jag var tvungen att plåta hennes utfällda öron.


Jag kände en viss släktskap med vovven. Jag lever ju på att vara nyfiken och lyssna. Det gör all skillnad i världen när vi lyssnar ordentligt. Alla människor har oerhört spännande saker att berätta – om vi får chansen att komma närmare och de vågar dela sina historier med oss.


Att lyssna är det första steget i all samtalsmetodik. Det är lätt att gå in i en kommunikation med mängder av saker som vi vill berätta. Om vi istället går in i det med öppna öron och en nyfikenhet på vad vi kommer att få höra, så kan helt nya historier uppdagas och vi kan hitta en öppen kanal mellan oss.


En del kan verka reserverade, de tycker inte att de har något att berätta. Men så en dag ställer vi rätt fråga till dem. Frågor är det som kan öppna människor. Det är lätt att inte våga fråga – att tänka att det har jag inget med att göra, att personen kan bli förnärmad eller att det är näsvist att fråga (något som vi får lära oss som små, när vi bubblar av frågor och gör föräldrarna generade).


De allra flesta människor blir dock glada när man frågar. Det är ju någon som är intresserad av dem, deras liv och deras åsikt. Någon som är beredd att lyssna. Men det måste vara ärligt. Om en fråga inte är ärlig och det egentligen inte finns någon vilja att lyssna bakom, så märks det omgående.


Den enkla frågan "Hur är läget?" är en typisk sådan fråga. Det märks omgående om den som ställer den egentligen är intresserad av att få ett ärligt svar, eller om svaret förväntas blir: "Det är bara bra!" Ett socialt spel, som har sin egen plats i vårt dagliga liv – men inte en fråga som öppnar upp för kommunikation och nya spännande insikter.


Ibland blir jag förvånad över att människor är så villiga och modiga när det gäller att svara på frågor. Men det är nog så att vi över lag är lite dåliga på att faktiskt se varandra, så det är en uppfriskande fläkt när någon vågar fråga om svåra saker, om ohälsa eller om privata angelägenheter.


Det är också mod att våga svara på en fråga när svaret inte är det "rätta", det konventionella eller det politiskt korrekta. Att till exempel att våga svara "Nä, jag tycker det är skitjobbigt att vara hemma med en baby!" Ett svar som är betydligt mer spännande och som ger ett helt annat avstamp för att diskutera vidare än det vanliga "Det är så mysigt". För mig är det verkligen något som får mig att, som Nitscha, spetsa öronen och lyssna efter historien bakom.


När ställde du en intresserad fråga sist? Vem skulle du vilja ställa en närgången fråga till?

//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »

 

 

 

Andra bloggar från yeh yeh

NyttJobb-metoder

En blogg riktad till jobbsökare och karriärbytare. Ett 20-tal experter bloggar om olika metoder för att bli framgångsrik i sitt jobbsökande.

 

 

 

Senaste inlägg

Arkiv

Senaste kommentarer

  • Framgångsbyrån STHLM. » Det är inte hur man har det…:  ”Jag är helt med i överenskommelsen! Härlig bloggpost! Kram I”

  • Dom högljudda tonåringarna » Resan till Köpenhamn:  ”Hejsan! Kul att vi verkligen kunde vara en inspiration för dig och din blogg! Ka..”

  • Ylva Ekdahl » Träd som läker:  ”Tack Anna-Lena, Vore jättetrevligt att följa med någon gång. Nu ligger Hagapark..”

  • Anna-Lena Tegebro » Träd som läker:  ”Hoppas du mår bra! Hagaparken har underbara träd, jag cyklar där någon kväll var..”

  • Lisa Moraeus » En effektivitetsdusch:  ”Jag diskar. Funkar utmärkt. Liksom att vattna krukväxterna.”

Etiketter

Länkar