yeh yeh coach bloggar om livsstrategier


2013

Jag ser skuggan av henne. Hon har gömt sig bakom gardinen och tror att ingen ser henne. Om jag skulle kika in på henne skulle hon se oerhört förorättad ut, hon har ju hittat ett bra gömställe och så förstör jag alltihop.

Visst gör vi människor så här också. Vi gömmer oss bakom ett stenansikte, en attityd eller ett sätt att bete oss. Vi tror att ingen förstår hur vi känner oss egentligen, men skuggan av det som finns bakom lyser igenom.

Visst märker du om någon är ledsen eller upprörd – även om den personen inte vill låtsas om det. Det förutsätter att du tittar efter skuggan och letar efter förklaringar och svar. Det kanske låter svårt, men det är det inte. Du lärde dig som liten, innan du ens hade språket, att tolka ansiktsuttryck, kroppsspråk och beteenden. Du gör det automatiskt, det är inget du tänker på.

Du kan välja att strunta i de signaler du får, av olika orsaker – ibland kanske du helt enkelt inte orkar med någon annan, du har fullt upp med ditt eget, ibland kanske du blir rädd för det som du fångar upp och det känns läskigt att lyfta på locket och titta efter vad som egentligen döljer sig bakom ytan, och ibland väljer du att strunta i det för att undvika konflikt eller att komma för nära.

Det kanske är dags att vara modig och påtala det du ser och känner. När du märker att ytan inte stämmer med det underliggande, våga fråga. Men var noga med att acceptera det svar du får – min katt vill inte bli upptäckt, hon vill oftast vara i fred när hon gömt sig. Istället för att dra upp gardinen brukar jag säga till henne: ”Isis, jag ser dig. Jag vet att du är där.” Ibland kommer hon fram, ibland inte.

Det är precis samma sak när du vågar fråga någon hur det är, hur hon mår och om allt är okey. Du visar att du ser dem, att du bryr dig om. Men de kan själva välja att stanna kvar bakom gardinen.

När fångar du upp signaler? Kan du göra mer för de omkring dig?
//yeh yeh coach


Läs hela inlägget »

Kan man tvätta håret med en sked? Du svarar nog nej, du vet ju hur du brukar tvätta håret och det är inte så. Du vet hur du brukar göra och du vet att du brukar få rent hår av det.

Men om du märker att du inte längre får rent hår, att ditt liv kantas av bad-hair-days, då är det dags att hitta på något annat, göra något nytt. Det finns ett talesätt som säger ”Om du tänker samma tankar och gör samma saker, förvänta dig samma resultat.”

När du ser att du inte får de resultat som du vill ha, då är det dags att förändra något. Men just i den här fasen blir många stående, handlingsförlamade. Det är svårt att veta vad som är nästa steg. Många gånger har människor frågat mig: ”Vad ska jag göra nu? Vad ska jag välja? Hur vet jag att det blir rätt?”

Det går helt enkelt inte att svara på, det finns inget svar. Du vet inte innan om det blir rätt eller fel. Något som kan vara väldigt frustrerande och som gör att vi kanske inte tar något beslut alls. Men blir du stående för länge och funderar så händer ju ingenting. Du får inte ens ett dåligt resultat.

Jag tycker det här är intressant, jag har intervjuat flera personer om hur de vet att de gör rätt saker. De svarade lite svävande om magkänsla, visioner och målsättningar. Ett av svaren kändes dock helt rätt för mig: ”Det vet man inte. Man måste helt enkelt pröva.”

Så när du blir stående och inte vet vad du ska göra härnäst, bara välj något – och gör det. Du förflyttar dig mentalt, får ny information och ökar din kunskap. Det kanske inte blir rätt, men då vet du det.

Lätt sagt, men inte alldeles enkelt när man t ex står inför att välja en tre-årig utbildning. Men gör då något annat som hjälper dig att välja. Prova en liten sak som är ny. Gå ett två-timmars seminarium i något av ämnena (finns massor på nätet). Läs en bok. Skicka ut en fråga på facebook. Försök hitta någon att intervjua. Ta en långpromenad och tänk på något annat. Gör plus-minus listor. Allt som är annorlunda kommer att berika ditt tänkande. Att inte göra något och bara vänta på att vetskapen ska ramla ner i huvudet på dig är inte ett så troligt scenario.

Så när du återigen behöver tvätta håret, prova att göra det med en sked. Första gången går det inte alls, att gnugga håret med skeden gjorde ingen skillnad. Men när du gjorde det kom du på att du kunde hälla schampo i skeden. Du går och lånar ett annat schampo av grannen och provar att tvätta med det. Och du får ett annat resultat. Bara för att du provade något galet, så fick du en ny idé.

Vad behöver du prova? Vad skulle ett myrsteg vara?

//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »

Någon sa till mig: ”Jag vill inte vara den där elaka bitchen!”. Fullt förståeligt, vem vill vara elak? Problemet är att vi ibland misstar att vara snäll med att vara dumsnäll, vara positiv eller låta oss köras över.

Dumsnäll är ett konstigt ord, men låt mig förklara: att alltid låta ett barn alltid få som det vill är att vara dumsnäll. Det är ju egentligen inte alls snällt mot barnet, det får dåliga vanor med
t ex sömn, mat, godis, kommer att få det svårt socialt eftersom det inte fått lära sig turtagning och att det inte alltid får bestämma, det kommer inte lära sig förhandla och det kommer att bli väldigt besviket när livet sedan skickar svårigheter – det blir ju inte alltid som man vill.

Någon annan sa: ”Jag säger alltid Ja till saker. Jag vill vara positiv.” Det är jättebra att säga ja, men vi måste komma ihåg att ett Ja till en sak betyder ett Nej till en annan sak. Det kanske hade varit bättre att säga nej för att kunna göra något annat? Det är lätt att missa att ett Nej betyder att du skapar utrymme för ett annat Ja.

Ibland låter vi andra få ta för mycket av oss, bara för att vi inte vill ha en konflikt. Att säga nej kan innebära att någon inte gillar oss, att vi rubbar en relation. Du kanske gör mer än partnern hemma eller tar större ansvar för arbetet än kollegan. Du har överseende med att bli behandlad illa, för det blir för jobbigt att säga ifrån. Problemet med att inte säga ifrån är att du låter dina gränser glida, nästa gång har du godtagit ett ännu större övertramp. Att låta sig konsekvent köras över är ett tecken på dålig självkänsla. Det är inte snällt mot dig själv. Det intressanta är att du blir ofta mer respekterad om du säger ifrån.

Det är du själv som tar beslut om vad du säger Ja och Nej till. Det är kanske dags att börja träna på att säga Nej, utan att bli en überjävlig bitch? Många har svårt för det, så du ska få tre nybörjarövningar av mig:

  • Tacka aktivt nej till reklam som folk vill dela ut på stan. Inte genom att titta åt ett annat håll och skynda förbi, utan genom att titta dem i ögonen och artigt säga Nej, tack! Råkar du ut för en säljare som inte respekterar ditt nej – bara upprepa det.
  • Säg nej en gång om dagen till något – bara för att öva dig. Låt dina öron och din hjärna höra dig säga nej. (Det är helt okey att du ändrar dig sedan om det är något du egentligen vill göra.)
  • Påpeka att ”Det här är inte okey” när du känner att någon kör över dig. Du behöver inte ta en konflikt eller säga tvärt nej – men prova hur det känns att säga det högt. Om inte annat väcker det tankar både i dig själv och i den som försöker köra med dig.


När sa du Nej på riktigt senast? Är det något du skulle behöva säga Nej till?
//yeh yeh coach


Läs hela inlägget »

Det är måndag morgon. Jag vaknar och det är tungt. Kroppen vill inte, huvudet känns inte med och helst skulle jag vilja be världen dra åt pepparn. Men det funkar ju inte något vidare, så jag kliver upp, försöker få liv i kroppen, dricker en kopp te.

Sonen kommer uppraglande och ser ut som jag känner mig. Jag ringer kollegan som vi kommit överens, men hon är också helt groggy. Det är alldeles som om det är en trött dag.

Det är inte första gången jag upplever det här. Alla är trötta, det är tungt. Visst skulle jag känna mig mer unik om det bara var jag som var i trög-läge. Då kanske det var extra synd om mig och jag skulle ha en ursäkt för att inte göra saker. Men om fler än jag känner på samma sätt kanske det finns andra anledningar.

Varför inträffar det här för många samtidigt? Någon pratar om astrologiska stjärnkonstellationer, någon annan om tarotkort och en del om Guds vilja. Jag tror ibland att vi ger oss själva för stor betydelse och glömmer bort att vi är fysiska varelser på en jord som kräver balans. Väder, ljus, mörker och årstider är delar av en större balans som påverkar oss mycket mer än vad vi tror. Själv är jag väldigt väderkänslig, en klok gumma skrattade en gång åt mig och sa: ”Du känner ju av lågtrycket när det är i Tyskland!”

Men om jag ska vara helt ärlig – så kanske jag inte har varit så snäll mot min kropp i helgen. Jag har ätit och druckit saker som kanske inte var så bra för mig, jag har inte varit ute så mycket som jag skulle behövt, inte gått och lagt mig i tid, gjort lite för mycket - jag har helt enkelt inte tagit hand om mig.

Min kropp och mitt mående är mitt ansvar. Missförstå mig rätt – ibland mår jag psykiskt väldigt bra av att missköta mig lite. Gå på fest, vara uppe länge, strunta i måsten och borden. Så jag väljer det. Men när ”baksmällan” kommer ser jag inte min roll. Det är mycket lättare att skylla på annat – att jag är sjuk, att Merkurius går i retrograd, att det är ett straff.

För ska jag vara helt ärlig tror jag att det är så här – det är höst och mörkt, jag vill göra roliga saker och planerar in sådana, jag missköter mig lite. Och allt detta får konsekvenser. Trist, men sant. Men när jag ser min egen roll, kan jag kanske acceptera min trötthet på ett annat sätt. Det är helt okey att livet är tungt, eftersom jag gjort roliga saker. Långsamt, långsamt kommer jag tillbaka. Imorgon är det tisdag!

Hur mår du idag? Varför?
//yeh yeh coach

 

Läs hela inlägget »

Katten ligger som avsvimmad på pallen i vardagsrummet. Vi försöker prata med henne, men hon klipper inte ens med öronen. Hon är vaken, men totalt avslappnad och nöjd med det.

Jag tänker att det är ett tillstånd som många människor har svårt med. Att bara sitta eller ligga still och inte göra någonting. I den stressade värld som vi lever i är de flesta på en sådan aktivitetsnivå att det är svårt att gå ner i varv. Har vi den minsta stund över åker telefonen fram, vi kollar mailen, är ute på sociala media eller läser tidningen.

Att bara sitta ner och vila blir jättesvårt. Det krävs nästan någon veckas semester innan vi klarar det. Vilket faktiskt är farligt. Vår hjärna behöver få smälta intryck och låta det undermedvetna få jobba i fred för att inte bli överstimulerad.

Ge dig själv mentala vilopauser, kom ihåg att vila är ett behov för dig och din hjärna. Lägg ifrån dig telefonen, datorn och bara existera en stund. Klarar du det inte? Du kanske behöver träna på det. Lägg in små träningspass i din vardag.

Prova att:
1. Låta bli att surfa i telefonen när du väntar eller åker med kollektivtrafiken. Var tyst och blunda. Lyssna in dina egna tankar och känslor. Stäng av bakgrundsljudet med dina vanliga hörlurar till telefonen.
2. Ta en kort promenad, helst i naturen, utan att ha musik, ett föredrag eller en bok i hörlurarna. Låt hjärnan komma ikapp. Du blir dessutom piggare och mer effektiv.
3. Ta en dusch. Det är svårt att ta med sig elektroniska apparater i duschen. Unna dig 5-30 minuters varande och njutning.
4. Koppla ner dig helt från internet och TVn en dag/kväll i veckan. Gör något praktiskt med dina händer: måla, snickra, handarbeta, diska, stryka, sortera en låda. 
5. Klappa en katt - det är lugnande, blodtryckssänkande och oxytocinframkallande (det hormon som gör att vi känner ro och lycka). En katt är alltid här och nu – inte förut och inte sedan.


När ger du dig själv en vilopaus nästa gång?
//yeh yeh coach

Behöver du lite hjälp med att få tankarna att inte fara runt som i en torktumlare - här kan du ladda ner vågskvalp från Buske fiskeläge på Gotland. 

 

Läs hela inlägget »

Jag tror att mannen två bord bort sitter i telefon. Men hur jag än spanar kan jag inte se någon telefon, öronsnäcka eller liknande. Han muttrar halvhögt för sig själv. Jag spetsar öronen, vad är det han muttrar om?

”Var är pommes fritsen? Varför kommer inte mina pommes frites?”, tror jag han muttrar. Han har hållit på en stund och ser mer och mer ilsken ut. Men han gör ingenting – går inte och frågar efter dem, hejdar inte den anställde som går förbi honom, går inte i aktion på något sätt.

Det slår mig att han på något baklänges sätt gillar att muttra. Det är synd om honom, de andra gör inte det de ska, han får vara hur sur som helst. Det är det som jag kallar för gnäll.

Vi har alla hört det. Runt fikabordet på jobbet, i väntrum, på busshållplatser, till och med i kapprummet på dagis. Barn är väldigt bra på att gnälla, de förväntar sig ju att föräldern ska lösa saker åt dem. För det är det som är nyckeln i gnäll – att förvänta sig att någon annan ska lösa problemet.

Att bli vuxen är att ta ansvar för sig själv. Att gnälla är inte att vara vuxen, det kan möjligtvis vara en säkerhetsventil i situationer som man inte kan påverka. Det är ett beteende som det kan vara lätt att glida in i, så var uppmärksam! Ofta hör man inte sig själv och inser inte att nu har jag ramlat in i gnäll.

Kommer du på dig själv att göra det – gör något åt din situation! Fundera på vad du kan göra, ofta kommer gnäll när vi upplever oss som hjälplösa. Om man inte trivs på jobbet är det lätt att börja gnälla på arbetssituationen i stället för att börja söka nytt jobb. Om man mår dåligt är det lätt att gnälla istället för att försöka förbättra situationen. Jag vet inte hur många jag träffat som har ont någonstans, men inte går till doktorn, massageterapeuten, akupunktören eller vad det nu är man behöver.

Om mannen hade gått fram till disken hade han säkert fått sina pommes - men då hade han ju inte haft något att gnälla på. Det hade inte längre varit synd om honom. Frågan är om det inte känts bättre att ta ansvar för sin situation, vara till besvär och våga säga ifrån.

Vad muttrar du om? Vad har gått över till gnäll? Vad måste du göra något åt?

//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »

När jag var liten läste jag en Kalle Anka-serie som fastnade. I slutet cyklar han, men drar in huvudet i sin sjömansskjorta och ropar ”Jag kan cykla utan huvud!” Jag blev lite bekymrad över hur han skulle se vart han cyklade. Men att han kunde cykla utan att titta tyckte jag inte var konstigt.

Saker som vi gör ofta brukar vi automatisera, dvs hjärnan släpper kontrollen, vi vet hur vi gör när vi cyklar. Kroppen kommer ihåg och gör rörelserna i den ordning de ska göras.

Det är samma sak med tankar. Tankar som vi tänker ofta får motorvägar i hjärnan, vilket gör att de blir lättare att tänka. De kallas automatiserade tankar och de går blixtsnabbt, mycket fortare än gamla tankar. Många har negativa automatiserade tankar, som har blivit sanningar, t ex att man är dålig på matte.

Det går att ändra på sina automatiserade tankar. Om du upptäcker negativa tankar som inte stärker eller hjälper dig är det dags att göra dig av med dem. Det kräver dock att du lyckas se dem, det är inte så enkelt eftersom de är sanningar för dig. Du är ju dålig på matte. Men det är inte är sant – det som är sant är att du tror att du är dålig på matte. 

Om du skulle vilja förändra något så är din tanke första steget. Om du skulle vilja vara bättre på matte, måste du först tro på att du kan förbättra dig. För tror du inte på dig själv, går det inte. 

Hur ska du göra då? Jobba med att skapa en ny motorväg i din hjärna. Upprepa för dig själv, helst högt: ”Jag är bra på matte!”, flera gånger om dagen under en period. Den första tiden kommer det att kännas urfånigt, du vet ju att det inte är sant. Men kom ihåg att du håller på att skapa en ny motorväg, det tar lite tid. I början när man gör detta får man mental träningsvärk, hjärnan tycker att det är lättare och tar mindre energi att tänka gamla tankar.

Alla elitidrottsmän och kvinnor jobbar med mental träning. De vet att det fungerar. Vi kan alla vara elitidrottare i våra liv och använda oss av samma teknik som de. Och precis som atleterna måste du också träna på själva förmågan. Bara för att du tänker att du kan slå ditt rekord på halvmaran innebär ju inte att du har ork och förutsättning för att göra det. Du måste löpträna samtidigt, så kroppen klarar det rent fysiskt. Samma för dig med matematiken, du måste ju räkna för att få upp din matematiska förmåga.

Jag tror att du, precis som Kalle Anka, kan cykla utan huvud. Och kan du det, kan du också träna upp nya positiva tankar.

Vilka tankar behöver du förändra? När börjar du?
// yehyehcoach

Om du faktiskt skulle vilja bli bättre på matematik – se den jätteintressanta norska serien som går på SVT: Siffror

 

Läs hela inlägget »

Jag tar snabblunch på en av våra snabbmatskedjor. Jag tycker det är intressant att spana in människor och idag noterar jag en medelsålders man i jobbarkläder. Han verkar ha tittat in för ett mellanmål, för på hans bricka står bara två glassar.

Jag undrar om det ska komma någon fler, men ingen dyker upp. Det går ju inte att beställa glass för någon långt i förväg, den smälter ju, så det verkar som om han beställt båda till sig själv. Kanske tycker han att en glass blir för lite, han är ju en stor karl. Men glass till mellis känns för lite i så fall. Kanske är han riktigt sötsakstokig, men hans utseende tyder inte på det. Kanske äter han alltid två glassar på eftermiddagen. Eller så är han ledsen och behövde extra mycket tröst.

Ja, vad vet jag. Tanken om att välja två fastnar dock hos mig. Att välja överflöd, att välja mer, att tillåta sig överdåd. Och jag tänker inte på mat, för det har en tendens att fastna på höfterna, men tänk om vi kunde välja på det sättet för allt annat som är positivt i livet. Att välja dubbel glädje när man är glad, att älska dubbelt så mycket och att vara dubbelt positiv till sådant som händer i livet.

Du kanske invänder: ”Jamen, när något är dåligt då?”  - då tycker jag att vi ska halvera i stället – det måste ju bli rätt: dubblera på ett ställe och halvera på ett annat. Så när du blir ledsen, halvera lessenheten och dubblera något positivt istället.

Jag vet att det inte är så lätt, men tankeexperimentet är spännande. Nästa gång något positivt händer ska jag tänka: ”Jag väljer två!” och när något ledsamt händer ska jag försöka med ”Nu måste jag dubbla något positivt!”. Vad har jag att förlora? 

Vad behöver du dubblera och halvera?
//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »

Jag behöver nog bli ett spädbarn idag. Jag ska förklara - jag städar mitt kontor. Jag har det fortfarande rörigt efter att jag byte bokhyllor i våras och rev ut allt. Och jag menar verkligen allt – jag har hittat de mest underliga saker som jag helt glömt bort att jag hade. Jag har dessutom hittat saker jag glömt bort att göra, mycket bra idéer som det aldrig blev något med och se – där var det viktiga papperet som jag letat hur länge som helst!

När jag röjer och städar brukar en sak inträffa på vägen. Det blir ännu mer rörigt och ostädat medan jag håller på. Och mitt i detta har jag helt vanliga administrativa arbetsuppgifter som måste klaras av: telefonsamtal som ska ringas, bokföring som ska göras, rapporter som ska skrivas osv.  

Det går dock väldigt trögt. Jag blir hela tiden distraherad av röran omkring mig. Jag är rädd att jag ska glömma något eller tappa bort det där papperet igen. Mitt vanliga jobb går långsamt, jag sticker emellan med olika saker som inte alls har prioritet idag. Och det bara för att jag ser dem hela tiden. 

Jag bestämde mig för att rensa precis där jag sitter. Röja av skrivplatsen – ta bort alla papper som skriker uppmaningar till mig. De försvinner inte – de ligger nu i sorterade plastmappar på bordet bredvid, så egentligen är det väl ingen skillnad? 
Jo, det är stor skillnad. Nu vet jag vad det är som ligger där. Jag kan plocka upp en mapp i taget när jag får mer tid till det och göra precis bara det. På skrivytan framför mig är det tomt – så jag kan fokusera på just den uppgift jag ska göra precis just nu. 

Det kan vara svårt att inse hur mycket energi synintrycken tar av oss. Man brukar säga att riktigt små barn inte vet att det som inte syns verkligen finns. När nallen har ramlat bakom stolen finns den inte längre. Utvecklingen lär oss att förstå att den finns kvar, men syns inte. Vi förstår begreppet Nalle och att den kan finnas fast vi inte ser den. 

Men även som vuxen har vi kvar lite av det där. När vi inte ser saker låter vi dem inte distrahera oss. Ibland glömmer vi till och med saker bara för att vi lagt undan dem. Om de däremot ligger framför näsan på oss så tar de fokus och energi. Hjärnan fungerar så. Och det är smart att arbeta med, inte mot, sin hjärna. Så idag plockar jag undan och fokuserar på en sak i taget!

Vad ligger på ditt bord? Vad skulle vara smart att rensa bort?
//yeh yeh coach

 

Läs hela inlägget »

Jag har åkt ut till min lilla stuga i skogen. Det är höst och becksvart ute, kallt och att gå på utedasset är lite en extremsport. Men ändå är det helt suveränt. Jag har ingen mobiltäckning, inget internet. För några år sedan lyxade vi till det och drog in el, vilket innebär att vi har ljus och kylskåp. Det räcker långt.

När jag skrev på facebook att jag loggade ut för att lyssna på tystnaden och göra ingenting fick jag mängder av gilla-markeringar. Det verkar som om många längtar efter det. Att ta en paus, göra ett mellanrum mellan alla måsten. Att sakta ner i ett hektiskt liv. Men varför är det så svårt?

Jag tänker på de medeltida munkarna. De delade inte in dagen i två delar som vi gör i arbetsliv och fritid. De delade in dagen i tre delar: arbetesliv, viloliv och eftertänksamhetsliv. Under vita contemplatis (kontemplation eller eftertänksamet) ägnade man sig åt att be och reflektera.

Jag tror vi har mycket att lära av det. Vi är så duktiga på att trycka in saker i våra liv. Att vi behöver tid för reflektion och att fundera på vad vi är och gör, har vi inte så stor förståelse för. Vi använder vårt moderna liv, med tempo, ständig uppkoppling och digitala möjligheter, till att vara ständigt på gång. Att sitta tyst och tänka är nästan bortglömt.

Många ungdomar och även vuxna kan inte ha tyst omkring sig.  De blir alldeles stirriga, rastlösa och stressade. För att det är tyst och lugnt… De är så vana vid ett hysteriskt tempo att det helt enkelt inte går att varva ner utan att få tuppjuck.

Tänk om vi kunde lägga in bitar av vita contemplatis i vårt vanliga liv. Stunder som vi planerar in för att vara tysta, lyssna inåt och tänka. Det finns de som förstått och som lagt in mindfulness-övningar och meditation i sin planering. Men jag tror inte det behöver vara så komplicerat, det räcker med att lägga in tid för att tänka i sin vardag. Stänga av datorn, tv:n, telefonen, musiken och bara vara en liten stund. Jättejobbigt till att börja med – men jag tror att vinsten gör det värt mödan.

Så tänker jag i alla fall när jag sitter på utedasset i skogen.


När tog du en mental paus senast? När planerar du in nästa?
//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »

Häromdagen satt jag i solen vid en lunchrestaurang och hörde tre gråhåriga tanter som pratade. De lunchade, drack vin och diskuterade livet, framför allt karlar. Skrattande kom de fram till att ”Nä, han är inget att satsa på” och ”Jag ska gifta mig när jag blir 80!”.

Jag blev så himla glad. Precis så hoppas jag att jag kan förhålla mig till livet när jag kommer upp i deras ålder. Inte vara en offerkofta som bara diskuterar sjukdomar, utan en glad, accepterande (krämpor lär man ju ha) tant som pratar livsbejakande ämnen.

Vi är olika. Vissa har lätt att falla in i offerrolen, identifiera sig med svårigheter och prata negativt. Andra tar allt med en klackspark och är glada vad som än händer.

Det är inte hur man har det, utan hur man tar det, brukar man säga. Och precis så är det. Jag kan ibland ramla in i negativt tänkande, speciellt när jag får ont i kroppen. Den stora skillnaden från tidigare är att jag blivit medveten om det och kan fånga mig själv när det blir för mycket.

Ibland kan jag börja skratta när jag hör min inre dialog. Neg-, neg-, negativt. Då säger jag till mig själv på skarpen: ”Släpp det nu! Vad finns det som är positivt med det här då?”

Och när det händer kan jag se att jag nog kan bli en gråhårig tant som har nära till skrattet. Jag ska göra en överenskommelse med mina kompisar att vi ska sträva mot det!

Vem vill du vara – offerkoftan eller positivisten?
//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »
Varningsskylt för barn

Flera av mina vänner har små barn. Det är inte helt lätt, små barn kräver rätt mycket. En förälder får ta gråt som väcker en mitt i natten, trotsutbrott, vägran att ta på kläder/gå/gå hem/släppa kompisens leksak, ilskeutbrott, matvägran osv.

Jag brukar trösta med att de får ge igen sedan! Inte nu när barnen är små, men sedan när de kommer in i pinsamhets-åldern… Då allt mamma och pappa gör är såååå pinsamt.

Landa i det när du håller på att explodera på dina barns beteenden. Tänk på hur hiskeligt pinsam du ska vara när de blir äldre. Fokusera dina tankar på hur du ska vara då. Hitta på det mest pinsamma (för en tonåring) du kan göra. Och släpp ilskan över vad ungen gör just i detta nu.

Kan tilläggas att du ytterst sällan behöver ta till det grova artilleri som du tänkt ut. När de väl kommer upp i tonåren räcker det med att du är dig själv, för att de ska anse dig pinsam…

Hur pinsam kan du vara?

//yehyeh coach

Läs hela inlägget »

Två tonåringar sitter bredvid mig och planerar en resa. De ska åka på en långhelg till Köpenhamn, träffa kompisar och gå på fest. De diskuterar olika alternativ, när passar bäst att resa, när är det billigast, vad ska de göra?

Det är uppenbart att de njuter lika mycket av att planera som av själva resan. Det är märkligt, jag kan höra hur de målar upp bilden av hur det ska bli. Våra hjärnor är fantastiska, vi kan se en verklighet i något som vi bara föreställer oss. En verklighet som egentligen inte finns.

Det här kan vi använda oss av. Alla professionella idrottsmän och kvinnor gör det. De målar upp bilden av vad de ska göra i framtiden, som att slå sitt eget rekord, springa snabbare eller göra mål.

Vi vanliga människor kan också använda oss av det. För att hitta nytt jobb, för att ändra våra liv, för att göra nya saker, träffa nya människor, gå ner i vikt, komma iväg på den där resan, ändra en vana. Det finns olika tekniker för att jobba aktivt med målbilder och använda hjärnan som draghjälp för att komma någon annanstans. För att kunna göra den där resan till Köpenhamn.

Hur använder du din hjärna? Vad är din målbild?
//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »
Eld i vedspis

Jag försöker tända eld i vår gamla vedspis på landet. Det är en sådan där sak som verkar så enkel när någon annan, som kan, gör det.

Det är dock inte så enkelt, det krävs handgrepp som sitter i kroppen, vetskapen om hur det ska låta när pipan i skorstens-stocken är uppvärmd, kunskap om hur mycket ved som man kan lägga in på en gång utan att elden dör.

Det är lite som livet. Det verkar så enkelt för alla andra, men när jag ska göra samma sak så blir det inte riktigt samma resultat. Jag vill ju få igång elden. Det ska gå lätt och enkelt och helst på en gång. Men att leva sitt liv är lite som att tända eld i en vedspis – det krävs träning. Det funkar inte alltid första gången, någon kanske måste visa mig, det är saker jag måste lära mig. Och jag måste träna på det.

Det verkar så lätt för vissa människor. Men frågan är om det egentligen är lättare för dem, eller om det är så att de tar sin träning på ett annat sätt. De blir inte frustrerade för att det inte funkar första gången, istället försöker de igen. Och igen. De har inställningen att det är klart att det kommer att gå, naturligtvis fixar jag detta. Det verkar utifrån som om de har lättare att få eld i sin spis, men skillnaden är snarare att de räknar med motståndet och rycker på axlarna åt det. När elden tagit fyr är de inte uttröttade av att tvivla, utan kan gå vidare till något annat.

När vi gjort något många gånger sitter det i ryggmärgen. Jag tog hjälp av Roland, som växt upp med vedspis. Han visade lite tricks: den hemliga luckan där jag kan elda extra för att få murstocken varm, kunde säga ”Lyssna, så här ska det låta. Nu är det dags att tända.” Vilket privilegium att få ta del av någon annans erfarenhet.

Nu är det upp till mig att träna, att sätta handgreppen. Och acceptera att ibland blir det ingen eld på första försöket. Glida med mer i livet istället för att kämpa.

Har du något som du kämpar med? Vad behöver du träna på i höst?
//yeh yeh coach 

Läs hela inlägget »

Det är högsommar. Vi är i stugan och några kompisar kommer på besök. Solen skiner och vi kan duka fika på verandan framför lillstugan. Vi har det jättetrevligt och pratar om ditt och datt. Och mitt i alltihop känner jag det som om jag lever i en inrednings-tidning.

Det är ju inte speciellt ofta som livet är som på bilderna i inredningstidningarna, med sol, sällskap, vackra blommor, fint dukat, goda kakor (som givetvis bakats hemma med omsorg). Ganska ofta är det istället dåligt väder, saker som måste göras så vi inte hinner umgås, snabblagad mat och köpebröd, känna sig ensam, barn som skriker, saker som går på tok, relationer som knakar, sjukdomar och så vidare i all oändlighet. 

Livet kan vara lite besvärligt. Men just precis därför måste vi ta till vara alla goda ögonblick. Att njuta av dem. Och när känslan av att vara med i ett glassigt magasin dyker upp – då är det helt rätt. Har du svårt att hitta känslan, prova att tänka i foton istället: skulle det här kunna vara ett foto i ett magasin? Om svaret är ja, luta dig bakåt och låt verkligheten vara så bra som den faktiskt kan vara ibland.

Vilka är dina bästa ögonblick? Hur njuter du av dem?
//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »

Det här är Ebba. Hon sitter längst upp i sin rutschkana, men vågar inte åka ner för det sitter en fluga längst ner i kanan. Sött, tänker vi som vuxna – för vi vet ju att flugan kommer att flyga iväg om Ebba bara vågar rutscha ner.

 

Det är lätt att le åt Ebbas problem, men jag tror att vi lite till mans (och kvinns) har problem med flugor. Vi vågar inte göra saker, för vi ser det lilla problemet längre fram som något jättestort och väldigt läskigt. Det är nog bäst att du sitter still och inte gör någonting.

Jag träffar ibland människor som vet vad de skulle vilja göra, men som hejdar sig själva på grund av en fluga. De fokuserar på ett litet problem som ligger betydligt längre fram i tiden istället för att ta tag i sin situation här och nu. Ibland måste jag be dem strunta i problemet och istället beskriva drömsituationen – men de har väldigt lätt att halka tillbaka till sin fluga. ”Det kommer i vilket fall inte att gå därför att…. (jag kommer inte att klara tentan/kursen/uppkörningen, pengarna kommer att ta slut, ingen kommer att tycka om mig, det kanske inte går bra osv osv)”

Jag gör det själv. Målar upp scenarier om hur det kan gå åt pipan och hjälp vad otäckt det är. Men nu vet ju jag att mina fantasier bara är precis det – fantasier. Och nu kommer min följdfråga som jag också ställer mina klienter: ”Är det sant?”

Vår hjärna är lite korkad på så sätt. Den kan inte bedöma om det du tänker är sant eller fantasier. Den ser ingen skillnad på det. För hjärnan är det du tänker sant. Alltså är flugan längst ner i rutschkanan ett oerhört skrämmande monster. När hjärnan uppfattar en sådan fara skickar den ut signaler till resten av kroppen med tre olika förslag: 1. Kämpa, 2. Spring, 3. Spela död.

Så Ebbas reaktion är fullständigt logisk. Hon spelar död. Fast hon vill kämpa, så hon gör som barn gör i den situationen – hon ropar på mamma. Som skrattar och säger: ”Det är inte sant! Flugan är snäll! Den kommer att flytta på sig.”

Har du själv någon rutschkana du inte vågar åka på? Kan du skilja på sanning och fantasi?
//yehyeh coach

Läs hela inlägget »
Årsta havsbad en dag när jag tog 30 minuters paus mellan två uppdrag.

Vaknar efter en operation med narkos. Tar tid för mig att få ordning på världen igen.

Så småningom får jag komma till en sal. Det första jag ser är ett stort fönster och ett stort träd utanför. Det är markplan, så jag ser också en gräsmatta och planeringar.

Jag känner mig tacksam för att ha fått ett så bra rum. Det kan göra stor skillnad för min läkning. Man har forskat på miljö och läkprocesser och kommit fram till att patienter som haft utsikt över grönområden och skog läker snabbare. Man har jämfört med patienter som haft utsikt över t ex en parkering. Det går inte att förklara varför det är så, men en avancerad gissning är att det handlar om hjärnan.

Att se något positivt, något som jag förknippar med lugn, ro och glädje, gör att att hjärnan programmerar in sig på lugn, ro och glädje. Naturligtvis gör det att min kropp slappnar av på ett annat sätt då. Vilket underlättar för läkningen.

Så jag är jätteglad för mitt fönster mot omvärlden. Jag vill ju bli frisk så snabbt som möjligt och allt som hjälper till är en gåva.

Jag inser också hur viktigt träd och grönska är för mig. Jag kanske bör planera in mer stirrande på träd i min vardag? Det är en tanke jag tar med mig in i tiden efter operationen. Jag ska börja lägga in tid för träd-tittande i min kalender. 

Hade mitt stora intresse i livet varit bilar, skulle naturligtvis parkeringen varit en bättre utsikt. Då skulle jag börja planera in motorshower, besök på bilutställningar och bilträffar i kalendern. Men nu är det träd som gäller – så, var finns det träd?

Vad gör dig lycklig och i ro? När avsätter du tid för det?
//yeh yeh coach

(Bilden är tagen från en bänk vid stranden till Årsta havsbad, en dag när jag la in 30 minuters paus mellan två uppdrag. Stranden var öde och tom och det var helt underbart.)

Läs hela inlägget »

Vi fikar i trädgården. I ordet ”vi” innefattas hunden Maja. Hon är väldigt lydig och lägger sig ner när hon blir tillsagd. Men hon studsar upp igen – det är ju så spännande. Hela livet är spännande. Någon kommer, måste hälsa. Någon tappar något – vad var det? Vad hördes från vägen? Vore det inte kul att leka en liten stund?


Maja kan inte dölja att hon är glad och nyfiken. Svansen viftar mest hela tiden och hon är social och vill vara med. Hon tigger inte, men skulle någon tappa något från bordet gäller det att vara uppmärksam.

Jag tänker att jag ska låna lite av hennes inställning till livet. Utgångspunkten ”ja, vad kul!” gör ju allt roligare, även det som är ganska trist och tråkigt. Om jag städar med utgångspunkten ”ja, vad kul!” – så blir ju städningen helt annorlunda. Även om jag egentligen tycker att det är tråkigt - eller egentligen tycker jag det är ointressant – så får jag en annan skjuts i det jag gör.

Jag funderar också på drivkrafter – Majas drivkrafter tror jag handlar om lek, mat och social samvaro. Alla är starka drivkrafter med mycket energi i. Dags för mig att fundera på hur jag kan hitta starka drivkrafter även för det som jag inte tycker är så roligt. Jag har kommit på att om jag ser städningen som en tävling finns det mer energi i det. Kan jag använda någon annan drivkraft?  Kanske social samvaro, dvs att städa tillsammans med någon annan, skulle kunna vara något?

Jag tror att Maja är ganska klok i sitt hundskap. Hon gör inte saker så svårt. Och hon gör inte så ofta motstånd, utan följer med livet och försöker hitta lek, mat och social samvaro i allt hon gör. Jag ska nog också fundera på hur jag kan följa med i livets vindlingar på ett enklare sätt, försöka se hur jag kan använda mina drivkrafter i det som ska göras. Och vifta mycket på svansen och skutta av glädje.

Hur kan du leva mer som en hund?

//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »
Vattendroppar på glas

Efter en lugnare period börjar livet rulla på igen. Telefonen börjar ringa igen och folk vill att jag ska vara med i olika projekt. Jätteroligt, men jag märker att jag börjar springa hit och dit. Mentalt alltså.


Det går inte att fokusera på flera saker samtidigt. Jag hävdar faktiskt bestämt att vi bara kan fokusera på en sak i taget. Vi vill gärna tro att vi kan göra två eller flera saker samtidigt, men oftast resulterar försök till det bara i att vi gör flera saker dåligt...


För egen del brukar mentalt ofokus oftast resultera i ihärdigt facebookande och mailande. Eftersom jag inte gör det jag ska, men gärna vill känna mig produktiv ändå – så springer jag på alla bollar som kommer. Ett mail! Måste nog besvaras på en gång. Någon vill något på facebook (där jag har många affärskontakter) – jag svarar på en gång. Det känns i alla fall som om jag är effektiv, fast egentligen är jag hiskeligt ineffektiv.


Det gäller att fånga upp sitt beteende och starta om. Något som inte alltid är så lätt. Det gäller att definiera för sig själv vad som fungerar som uppfångare och omstartare för just mig. Jag vet redan det bästa tricket för mig och just idag kan jag använda mig av det. Det är att ställa mig i duschen och tvätta håret. Där är jag med dörren stängd, ingen dator, inget som distraherar. Ingen pratar med mig, så jag får tänka mina tankar till punkt. En avgränsad bit av tillvaron som gör mig mer fokuserad.


Oftast kommer jag ut ur duschen med en färdigtänkt plan för vad som ska ske härnäst. Jag har rattat in mitt fokus och oftast har jag också kommit ihåg något som jag glömt i den tidigare ofokuseringen. Strålande bra.


Nu är det ju inte alltid så att jag har tillgång till och möjlighet att ta en dusch. Det gäller att ha fler strategier för att fånga in sig själv – en kort promenad runt kvarteret, en snabb kopp kaffe i fikarummet när de andra inte är där, hörlurar i öronen och rätt sorts musik. Någonting som begränsar och hjälper till att fokusera och strukturera. Sen kan vi gå ut och förändra världen igen!


Vad är dina strategier när du är ofokuserad? Vad gör dig effektiv igen?
//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »

Jag provar ett par nya hörlurar till datorn. Och allt bara funkar. Drivrutinerna installeras automatiskt, ljudnivån funkar på direkten, min Skype-telefon frågar direkt om den ska använda de nya hörlurarna.


Jag blir glatt överaskad. Det är precis så här jag vill att saker ska fungera, men vi har så många tekniska lösningar omkring oss så det normala är att det trasslar. Jag förväntade mig en stund med tekniskt fixande, kolla ljudnivåer, lägga till dem i olika program osv.


Idag hade jag till och med avsatt tid för trassel, något jag är väldigt dålig på i vanliga fall. Och då snubblar jag på verkligheten. Då tar jag fram hörlurarna två minuter innan ett viktigt samtal och så blir jag fördröjd 10 minuter medan jag försöker få det att fungera.


Det kallas ställtid. Den där tiden vi behöver för att gå från ett till ett annat. Transportera oss, få det tekniska att fungera, ställa om huvudet till en ny verksamhet. Det är en halvtimme här, fem minuter där eller en hel timme där. Jag är väldigt dålig på att komma ihåg det där med ställtider.


Jag har ofta bråttom, växlar mellan verksamhet och förflyttar mig frånplats A till B. När jag glömmer bort att beräkna ställtiden blir det inte speciellt bra. Jag blir stressad, jag kommer för sent och jag glömmer saker. Det är inte den slags person jag vill vara. Så jag måste hela tiden påminna mig om det och planera in extra tid.


Så nu när jag har testat mina hörlurar i förväg, drivrutinerna installerade och det tekniska på spår – då är det mycket lättare för mig att vara den person jag vill vara imorgon när jag behöver dem för ett viktigt samtal.

 

Planerar du för ställtid? Behöver du ändra något?
//yehyeh coach

Läs hela inlägget »

Ibland är det små saker som gör oss glada. Jag sitter och tittar på en ny ljuslykta som jag köpt. Jag tycker den är jättefin och blir glad när jag ser den. Den som stod där innan har fått en annan plats som är mycket bättre. Jag känner mig nöjd över att det blev så bra.


Häromdagen mådde jag inte så bra och sa för mig själv att jag skulle vilja att en kompis hälsade på, så jag hade någon att prata med. Senare samma dag dök först en kompis och sedan ytterligare en vän upp, utan att vi hade kommit överens om det. Jag blev så glad.


Inga stora saker. Nej, men det behöver inte vara så stort alltid. Ibland räcker det med de små sakerna. Att prata med en vän, att något får en ny plats eller att någon säger något snällt. Det gäller bara att få syn på dem.


Jag brukar ta en liten stund varje kväll och fundera på vad jag är tacksam över. Vad var bra idag, vad är jag glad över att jag har i mitt liv, har det hänt något roligt? Det är ett mycket bra sätt att se vad jag har att uppskatta i mitt liv. Ikväll blir nog ljuslyktorna och den fantastiska tillgången på ström (igår hade vi strömavbrott) och telefon (så jag kan ha kontakt med mina klienter trots att ryggen krånglar) tre saker som jag är tacksam för.


De dagar det är riktigt bedrövligt (vi har alla sådana dagar), kan jag i alla fall vara tacksam över att dagen är över.


Vilka små saker blir du glad över? Vad är du tacksam för?
//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »
Ketchupflaskor

Plötsligt hände allt på en gång. Ketchup-effekten slog till. Det kommer ingenting, ingenting och så kommer allt på en gång. Resultatet blir inte riktigt det samma, när ketchupen rinner långsamt så blir det lagom mycket, men när allt kommer på en gång så blir det ofta för mycket.


Nu var det på jobbet det slog till och jag har jobbat som en iller de senaste två veckorna. Det handlar om roliga saker, boken som nästan är i mål, ett nytt projekt, en kurs som kom susade från ingenstans. Men det blev mycket på en gång.


När det blir så gäller det att prioritera, välja bort och vara rädd om sig själv. Den fysiska kroppen är med på banan, men jag märker att jag blir väldigt trött mentalt. Det är så mycket information att förhålla sig till, så mycket text som jag ska producera, så mycket nytt jag ska lära mig.


Hjärnan blir trött.


Då gäller det att ge den möjligheten att vila lite. Att ta paus. Göra något annat. Låta det undermedvetna processa i fred.


Ofta är vi väldigt duktiga på att stoppa in något annat när det blir en paus. Men jag tror det är oerhört viktigt att bara vara, att låta hjärnan processa - vara gravid med tankar och idéer. Sluta göra något, istället för att jobba på för att bli klar. När jag är trött gör jag inget bra jobb, jag är inte vidare smart och jag tänker långsamt.


Ta en paus. Andas. Gör något annat en stund. Det ger ett bättre resultat än att köra på i högsta fart ända in i kaklet. Ketchup-effekten kommer att slå till igen, lägg upp en strategi för hur du tar hand om och vårdar din hjärna när det plötsligt säger plopp.


Vad gör du när det blir för mycket? Vem bestämmer över din hjärna?
//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »
Näsapa... Näsapa...

Det har varit en alldeles förfärligt vinter hälsomässigt. Förkylning på förkylning, influensa, hosta och mer förkylning.


Att vara positiv och glad i en sådan period är inte det lättaste. Det mesta jag planerat har går i stöpet, de trevliga träffarna med vänner har inte blivit av då någon av oss hela tiden är sjuk och mycket tid har gått åt till att avboka möten och försöka hitta nya tidsglipor.


Varje sjukdomsperiod har gjort att jag halkat efter i jobbet och behövt jobba lite extra de dagar jag varit på spår. Jag är trött. Jag funderar på hur jag ska komma igen: låsa in mig och inte träffa folk som kan smitta mig, vägra gå på möten och säga nej till alla trevliga förslag om aktiviteter med kompisar? Inget känns speciellt kul.


Nej, det är nog bara att kapitulera för livet. Det där som pågår utan att jag kan påverka allt. Blir jag sjuk, så blir jag. Jag fortsätter att göra roliga saker, träffa människor, sköta mitt jobb – och hoppas på det bästa. Jag kan hjälpa till med att äta bra, stoppa i mig extra vitaminer, försöka gå och lägga mig i tid och på bästa sätt ta hand om mig själv.


Frågan är vad jag ska göra med min mentala trötthet. De elaka små tankarna som poppar upp: "Det är ingen idé att boka in..." , "Jag kanske inte orkar..." eller "Nä, nu smittar den här personen mig..." De måste hanteras på något sätt. Jag kan strunta i dem och göra saker ändå eller jag kan bestämma mig för att vända dem till positiva tankar: "Jag bokar in, det går säkert bra...", "Jag får energi av det här..." och "Jag håller mig frisk...".


Jag vet inte om tankarna påverkar hur ofta jag blir förkyld, men jag vet att positiva tankar höjer min energinivå. Jag orkar mer för att jag tror att jag orkar mer. Jag kan vara mer positiv, något som jag definitivt tror påverkar mitt allmänna mående. Är jag mer positiv, mår jag bättre, även om jag blir förkyld.


Så nu ska jag nog ta och tala strängt till mig själv varje gång jag ramlar ner i negativt tänkande. Påminna mig själv om att det inte hjälper och att det definitivt inte ger mig energi. Och så ska jag tillåta mig själv att vara trött och vila. Efter den här vintern är det okey att jag går på lägre varv.


Hur hanterar du perioder av sjukdom? Vad kan du göra och tänka annorlunda?
//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »

Det är 14 februari, alla hjärtans dag. Av princip försöker jag undvika "dagar". Jag blir nämligen lite upprörd över att man bara ska fira en gång om året. På alla hjärtans dag ska man uppvakta den man älskar – men jag tycker att man ska göra det mycket oftare. Tänka på den man älskar, ge en oväntad present eller laga någons favoriträtt.


Morsdag, farsdag: Snälla, vänta inte till dess med att berätta för mamma och pappa vad de betyder för dig. Alla helgons dag: Det går utmärkt att tända ett ljus för de man saknar även andra dagar på året.


Födelsedagar. Julafton. Påskmiddag med släkten. Naturligtvis ska vi fira, men jag tror på att fira oftare. Anledningar för firande är bra, men jag tycker vi ska uppfinna anledningar att fira i vardagen, uppfinna anledningar att lyfta telefonen och ringa våra nära en vanlig kall februaridag. Tror jag ska lyfta telefonluren direkt och ringa en äldre släkting.


Vem kommer du ihåg lite impulsivt imorgon?
//yeh yeh coach

Läs hela inlägget »

I december hände det något: jag började läsa en skönlitterär bok. Jag älskar böcker, men de senaste åren har jag nästan bara läst böcker om psykologi och coachtekniker, företagande och försäljning. Under någon semesterdag har jag lyckats knö i en deckare, men det har varit undantag.


Men nu kan jag inte sluta – jag läser romaner, deckare, biografier, essäer. Har hunnit läsa sex böcker på en månad. Och jag kan knappt bärga mig att få börja på nästa.


Det slår mig att när jag började läsa facklitteratur för entreprenörer och coacher så gjorde jag det av lust. Jag ville läsa, jag ville lära mer. Men det sista året hade jag nog tröttnat. Jag hade börjat läsa med ett borde i bakhuvudet – jag borde läsa den här boken! Jag behöver lära mig mer om ..., alltså borde jag läsa den här boken.


Jag brukar prata om orden måste – borde – vill. Det finns en del saker vi måste, men de är inte så många. (Och för den som tänker att man inte måste någonting – jo, det gör vi: vi måste till exempel äta och sova. De som försökt att låta bli vet att det inte går!)


Som människor är vi duktiga på att tänka att vi "borde" olika saker. Jag borde strukturera mig bättre, jag borde städa, jag borde lära mig mer om ... och vidare i all oändlighet. Det är viktigt att fundera över bordena. Varför är de "borden" och inte "vill"? Går det att förflytta tanken till att jag vill göra vissa saker? Är det något som förändras då? Om jag inte vill – är det då realistiskt att gå omkring med tanken att jag borde göra något?


När det är trögt att flytta sig från "borde" till "vill" är det dags att tänka över vad som är målet. "Borde" har med målsättning att göra. Om jag tänker att jag borde läsa den där boken om marknadsföring beror det på att jag har ett mål. Jag vill kanske bli riktigt bra på marknadsföring, nå ut till flera eller kunna prata om ämnet. Vad än målet är, så finns det där.


Det är lätt att tappa fokus på sina mål. Och då kommer vi inte ihåg varför vi gör saker och ting. Och kommer vi inte ihåg det, finns det ingen lust i det vi gör. Det var först när jag började läsa av lust som jag kunde se att mina målsättningar har förskjutits på vägen. Just nu är mitt fokus ny in-put, nya idéer och fantasi. Jag bestämmer mig för att lägga mina borden på hyllan och läsa annat för brinnande livet!


Var har du dina borden? Varför är de borden, vad vill du uppnå?
//yehyeh coach

Läs hela inlägget »

 

 

 

Andra bloggar från yeh yeh

NyttJobb-metoder

En blogg riktad till jobbsökare och karriärbytare. Ett 20-tal experter bloggar om olika metoder för att bli framgångsrik i sitt jobbsökande.

 

 

 

Senaste inlägg

Arkiv

Senaste kommentarer

  • Framgångsbyrån STHLM. » Det är inte hur man har det…:  ”Jag är helt med i överenskommelsen! Härlig bloggpost! Kram I”

  • Dom högljudda tonåringarna » Resan till Köpenhamn:  ”Hejsan! Kul att vi verkligen kunde vara en inspiration för dig och din blogg! Ka..”

  • Ylva Ekdahl » Träd som läker:  ”Tack Anna-Lena, Vore jättetrevligt att följa med någon gång. Nu ligger Hagapark..”

  • Anna-Lena Tegebro » Träd som läker:  ”Hoppas du mår bra! Hagaparken har underbara träd, jag cyklar där någon kväll var..”

  • Lisa Moraeus » En effektivitetsdusch:  ”Jag diskar. Funkar utmärkt. Liksom att vattna krukväxterna.”

Etiketter

Länkar