Jag är på väg till jobbet och radion dunkar ut rockmusik i bilen. Jag lyssnar på de privatdrivna rockstationerna, vilket innebär att de med jämna mellanrum sänder reklaminslag.

En tuff stämma dundrar ut ett budskap om rejäla skyddskläder som ser till att du inte skadar dig på jobbet. Det är tydligt att jag inte räknas till stationens genomsnitts- lyssnare. Men jag börjar ändå fundera på hur skyddskläder skulle se ut i mitt yrke som coach och konsult.

Kanske väst i teflon, så jag inte låter andras problem bli mina egna? Jag finns för mina klienter i alla lägen, även i kris – men för att jag ska vara empatiskt och kunna fungera som stöd måste jag vara klar över att klientens problem inte är mina. Teflonvästen skulle hjälpa mig i lägen där andras problematik hotar att krypa under huden på mig.

Byxor med knäskydd för de tillfällen jag måste vara ödmjuk inför situationer som uppstår och ställa mig på knä? Vara på samma nivå som klienten, inte vara så tuff, utan följa med på klientens resa.

Öronproppar som silar vissa frekvenser? Det är lätt att dras med i människors berättelser, bli en del av dramat, och glömma att lyssna efter det viktiga. Att höra det som sägs mellan raderna och det som egentligen är problemet.

Skyddsglasögon med spegelglas? Spegelglas som hjälper min klient att se sig själv. Skyddsglas som ser till att jag inte använder ett eget filter, en egen agenda, när jag jobbar med klientens frågor.

Handskar, så jag inte får valkar i händer när jag gräver och ställer besvärliga frågor. De där som gör att klienten måste reflektera och se sig själv och världen på ett annat, nytt sätt.

Skyddshjälm med uppkoppling? Jag behöver verkligen vara inkopplad och använda min intuition när jag arbetar. Känna efter, läsa kroppsspråk, lyssna på tonlägen. Hjälmen måste också kunna ta emot ett par törnar när vi går in i en mur eller barriär och behöver hitta en ny utgångspunkt.

Bilden av mig och mina kollegor som arbetar med coachning och konsulting iförda skyddsvästar, knäskyddsbyxor, öronproppar, skyddsglasögon, handskar och hjälm är rätt kul att tänka på. Det är nog bäst om vi håller oss till imaginära skyddskläder... Men tanken är både humoristisk och trösterik – jag klarar mig, jag har skydd!

Vilka skyddskläder skulle du behöva på ditt jobb? Kan du ta på imaginära skyddskläder innan du går hemifrån?

//yeh yeh coach

Det är vår 1907 och Albert C. Barnes  från Philadelphia, USA, köper ut sin partner ur företaget. De tillverkar medicin och det har gått oerhört bra för dem, så bra att Albert snart är miljonär.

Albert driver en fabrik – men bestämmer sig för att driva den på sitt eget lilla vis. Han inför 8-timmarsdag, en stor förändring i början av 1900-talet. Men han inför inte bara det: av de 8 arbetstimmarna ska bara 6 ägnas åt produktion, de övriga 2 ska ägnas åt studier. Albert brinner för tanken om att alla har rätt till utbildning. Han inrättar ett bibliotek i fabriken och hänger upp tavlor av kända konstnärer på väggarna för att väcka diskussion om konst och filosofi. Han anställer färgade och är noga med att det även finns kvinnor i arbetsstyrkan.

Ska vi ta det en gång till – det här hände för 100 år sedan! Albert C. Barnes är idag mest känd som en av de mest excentriska amerikanska konstsamlarna, han inrättade en stiftelse, byggde ett museum, köpte upp tavlor från modernisterna som ingen trodde på och han var på kant med konstetablissemanget större delen av sitt liv.  Men vilka idéer!

Tänk om vi i våra ekonomiskt slimmade verksamheter skulle säga: ”Vi gör om, från och med nu ska vi bara jobba sex timmar om dagen, de resterande två ägnar vi åt att förkovra oss!” Vilket ramaskri det skulle väcka. Så kan man inte göra, då tjänar vi ju inga pengar!

Men tänk om det är fel. Tänk om det skulle generera nya idéer. Tänk om vi blir bättre på det vi gör och kan vara mer effektiva. Tänk om det är så att om vi litar på människors kompetens och ger dem möjligheter, så händer nya saker.

Nya tankar ger nya handlingar. Och nya handlingar ger nya idéer. En ny tanke kan ju faktiskt vara en gammal tanke som får en ny förpackning. Och en så oerhört radikal tanke som Albert tänkte för 100 år sedan kanske kan landa idag?

Vad skulle hända om vi gav oss själva möjligheten att utvecklas? Om vi tog oss tid att tänka tankar till punkt? Om vi vågade lita på att vi som människor är oerhört uppfinningsrika och kan utveckla vår effektivitet på andra sätt än att jobba som idioter.

Jag har svårt att själv greppa tänket. Det är så emot allt jag fått lära mig. Men det kanske är dags att tänka nya tankar och göra nya saker. Om vi ska lyckas rädda vår värld från sjukdom, svält och miljöförstöring behövs ett nytt sätt att se på saker.

Jag föreslår att vi börjar nu! Vi tänker tankar som startar upp nya saker.  Vilken tanke skulle gå emot allt du fått lära dig?

// yeh yeh coach