Jag åker bil runt i stan och noterar att det är byggen på gång mest överallt. Det är svårt att komma fram, gatorna är uppgrävda, avstängda eller omlagda. Det tar tid och jag blir rätt irriterad.

Men det är väl så det är – ska man bygga upp något nytt så har det vissa konsekvenser. Först behöver man riva det gamla som står på tomten. Det kan vara ett gammalt hus, träd eller något annat som står på den plats där det nya ska byggas. Därefter behöver man göra grunden, en stark bas som resten ska stå på. Dra ledningar och annat som är förutsättningar för ett fungerande hus.

Och inte sätter byggföretaget igång att bygga utan att det finns en ritning – en väl genomtänkt plan på hur det ska se ut, vad slutresultatet ska bli. Det är svårt att dra elen innan väggarna kommit upp – så därefter gör man ett schema för i vilken ordning saker och ting måste göras. De erfarna byggarna vet att det är lättare att se saker visuellt, så de kanske gör ett Gannt-schema eller liknande.

Sen allokerar man resurser, ser till att det finns folk och material vid rätt tillfälle. Elektrikerna måste komma efter att väggar och tak är på plats och deras arbetsmaterial måste finnas där just då.

Allt är helt logiskt, inget vi funderar så mycket på. Det byggs hus överallt och de brukar bli klara. Jag irriterar mig på att det är svårt att komma fram, men jag tvivlar inte en sekund på att om en tid så kommer det att stå ett nytt hus på platsen.

Tänk om du skulle jämföra dina större projekt i livet med ett husbygge. Ett antal frågor infinner sig omgående:

• Har du lagt grunden? Rensat undan det gamla, bestämt vad som ska bort.
• Är det något som måste göras innan du sätter igång själva projektet? Gör research, ta reda på mer.
• Vilka ledningar behöver dras? Kontakta viktiga personer, kommunicera med omvärlden.
• Hur ska slutresultatet se ut? Gör en ritning av vad du vill åstadkomma.
• Vilka delar ingår och vilka delmål sätter du upp? Rita upp ditt eget Gannt-schema så du kan se projektet visuellt.
• Har du allokerat dina resurser? Avsätt tid till ditt projekt och se till att det material du behöver finns tillgängligt.

När jag sitter och filosoferar över detta, ser jag plötsligt mina egna projekt på ett helt annat sätt. Jag har ofta 100 idéer och är jättebra på att sätta igång saker. Men en hel del blir inte klart. Men när jag ser på mina projekt som byggen, så inser jag att det finns flera steg som jag helt enkelt inte förstått att de måste ingå för att det ska bli ett helt hus med väggar, golv och tak, fönster och dörrar, värme, el och vatten. När jag pratade målbilder med en av mina klienter såg hon sig omedelbart på solterassen på taket.

Vi har helt enkelt hoppat över halva planeringen – och hoppats att det skulle fixa sig ändå. Men det gör det ju inte – istället är risken stor att det blir ytterligare ett projekt som rinner ut i sanden. Som vi sedan går och har dåligt samvete för. Så himla dumt! Jag tror att jag ska börja se på mina projekt som husbyggen – vilket innebär att jag kommer att irritera mig på dem till att börja med, då det känns som om jag inte kommer fram tillräckligt snabbt. Men precis som i stan, så vet jag att slutligen kommer det att stå ett nytt kvarter där istället.

Om du tittar på dina livsprojekt – har du planerat hela vägen? Kommer de att resa sig som stolta nya hus i en växande stad?

//yehyehcoach

 Jag var på byggvaruhuset och tittade på badrumsinredning. En liten kille, kanske fem år, rusade runt som bara en femåring orkar göra. Plötsligt tvärstannade han och skrattade högt och ljudligt. Sedan ropade han glatt: ”Mamma! Jag är bra på att skratta!”

Det var otroligt sött och först smålog jag bara åt hans entusiasm. Sedan började jag fundera – det kanske är så att den lilla pojken har förstått något livsavgörande!

Det är oerhört lätt att glömma bort den förmågan i livet. Vi försöker få vårt liv att bli bra på olika sätt, sätter upp mål och jobbar med att utveckla oss själva. Vad skulle hända om vi bara hade ett enda mål för vårt liv – att bli bra på att skratta?

Mycket av det andra som vi jagar efter i livet skulle troligen bli enklare om vi fokuserade på att bli bra på att skratta. Man vet att vi skrattar betydligt mindre idag än för 50 år sedan: då ägnade vi nästan en halvtimme om dagen åt att skratta, medan vi idag bara skrattar ca 15-20 minuter om dagen. Det är riktigt skrämmande siffror, vi kanske har mindre att skratta åt men troligare är att vi inte tar oss tid till att se det roliga i tillvaron.

Skratt utlöser en hel radda positiva reaktioner i kroppen som gör att vi mår bättre. Ett gapskratt påverkar andning, blodcirkulation, blodtryck och muskler. Hjärtat slår snabbare, blodflödet stimuleras och andningssystemet påverkas på ett positivt sätt. (Min kamrat Anita Gullberg har skrivit en intressant artikel på Vårdguiden om skratt: http://www.vardguiden.se/Tema/Halsa/Livsstil/Skratt-bra-for-halsan/ )

Jag tänker också att skratt gör oss mer lyckliga. Ju mer vi skrattar, desto bättre mår både kropp och själ. Vi blir dessutom mer kreativa – höger hjärnhalva stimuleras, vilket gör att vi kläcker idéer, löser problem och kommer på nya saker lättare.

Men det absolut viktigast med skratt är att det smittar! När jag skrattar sprider det glädje och andra börjar skratta. Och det sprider sig som ringar på vattnet. När de skrattar påverkar de andra att också se livet på ett positivt sätt.

Om vårt fokus ligger på att bli bra på att skratta så skulle en hel radda positiva effekter påverka våra andra livsmål: vi skulle bli mer kreativa om hur vi ska lösa problem, sätta upp mål och nya projekt, vi skulle må fysiskt bättre, vi skulle bli bättre på att se det positiva i tillvaron och inte ta våra misstag så hårt, vi skulle kommunicera bättre med andra människor – vilket troligen skulle påverka karriär och familjebildning positivt och framför allt skulle vi bli omtyckta: alla gillar den som kan få en att skratta.

Så den lille pojken hade verkligen kommit på en livsavgörande sanning. Vi ska sträva efter att som han säga: ”Jag är bra på att skratta!”  Kan vi det, så kommer resten på köpet.

Hur bra är du på att skratta? Hur ofta skrattar du?

//yeh yeh coach