Det är måndag morgon i slutet av mars. Jag kliver upp med ett visst motstånd och blir än mer avståndstagande när jag tittar ut genom fönstret. Det snöar! Vi hade ju påbörjat våren, solen hade värmt upp och smält snö och is. Vårblommorna började titta upp. Fasen också, det skulle ju vara vårväder nu!

Det är en liten händelse, men ändå blir jag störd – det blev ju inte som jag tänkt... Och det är något som återkommer i livet på många plan. Som människor har vi svårt att låta bli att göra upp planer, att måla upp bilder inom oss hur det ska bli, hur det ska vara. Och när det inte blir som vi tänkt blir vi störda, upprörda, irriterade, arga, sorgsna och förbannade.

Att kunna göra upp planer och måla upp visioner för framtiden är en av våra främsta styrkor. Det är det som driver utveckling, kreativitet och nya idéer. Det är det som får oss att jobba på även i motvind. Det är det som är grunden för att vi förflyttar oss i tanke och handling. Men ibland händer saker på vägen som vi inte kan påverka. Och det väcker negativa känslor, gör oss förvirrade och handlingsförlamade.

Det gäller att inse när vårt motstånd inte hjälper oss, sluta kämpa och hitta sinnesro. En inte alldeles enkel uppgift. Vi behöver påminna oss om skillnaden om och om igen - t ex med Sinnesrobönen som den amerikanske filosofen Reinhold Niebuhr skrev 1926. Delar av den används i tolvstegsprogram världen över.

När jag upprepar den första versen för mig själv börjar jag skratta – det är ganska självklart, att jag inte kan påverka vädret. Jag släpper irritationen och lever i nuet.

.....
God, grant me the serenity to accept the things I cannot change,
Courage to change the things I can, and the
Wisdom to know the difference.

Living one day at a time;
Enjoying one moment at a time;
Accepting hardship as the pathway to peace.

Taking, as He did,
this sinful world as it is,
not as I would have it.

Trusting that He will make
all things right if I
surrender to His Will;

That I may be reasonably happy
in this life, and supremely happy
with Him forever in the next.

....

Vilka irritationer och ilskor behöver du släppa och acceptera att du inte kan påverka?
//yehyeh coach

Jag tittar på en av musikkanalerna som sänder ett block med gamla låtar. Sådana som jag känner igen. Jag gillar inte alla – men jag känner till dem, vet vilka artisterna är och hur riffen går. Igenkänningsfaktorn är hög, inget är utmanande och jag behöver inte anstränga mig.

Med andra ord behöver jag över huvud taget inte gå utanför min komfortzon och anstränga mig. Jag kan vila i att jag känner igen mig. Vilket faktiskt innebär att jag bitvis lyssnar på musik jag inte tycker är så bra.

Och precis så fungerar komfortzonen. Det är lätt, vi känner oss trygga, vi kan lunka på. Vi tänker samma tankar som vi gjort många gånger tidigare. Samtidigt som vi kan befinna oss i situationer som vi egentligen inte gillar. Resultatet blir det samma som tidigare, vi gör inga nya saker och utvecklas inte.

Nu tänker du att coachtipset ska komma – om att gå utanför komfortszonen, utmana dig själv och våga göra något nytt. Men ibland är det lugna och trygga precis det vi behöver. En mental plats där vi kan vila ett sinne som blir utmanat om och om igen i vårt stressiga vardagsliv. Intryck sköljer över oss från omgivningen, internet, mailen, radion, TVn och andra medier. Samtidigt som vi springer i en tävling med tiden. Ska hinna allt på jobbet, hinna hämta på dagis, hinna laga mat och sköta hemmet, hinna hålla oss själva i god form, hinna höra av sig till gamla vänner och gärna hinna med en utvecklande hobby dessutom.

I det läget måste man vara snäll med sig själv. Tillåta sig att vila i det trygga. Det är helt enkelt inte läge att anta en utmaning just då.

Men så en dag inser du att du inte trivs. Du har lessnat på att du står still i din utveckling, att du inte orkar våga göra något annat. När komfortzonen inte längre ger dig trygghet och vila, utan har blivit ett skavsår, något som blir allt värre allt eftersom – då är det dag att prova något nytt.

Det är sådana dagar jag kollar in vad mina yngre vänner lyssnar på för musik. Och börjar diskutera vad growl-sång egentligen betyder i ett helhetskoncept av ljudbild, rörlig bild och text. Förhoppningsvis lär jag mig något nytt på vägen och vågar prova nya tankar.

I vilket läge är du just nu – i behov av lugn eller utmaning?
//yeh yeh coach

Jag läser ett kinesiskt horoskop. Jag måste erkänna – jag läser gärna olika varianter på horoskop. De dagliga horoskopen i tidningar etc är definitivt inte något jag tror på, men de väcker alltid tankar hos mig som jag kan ha nytta av. Dessutom tycker jag att det är kul och de väcker min fantasi.

Min sociologilärare sa en gång en intressant sak om astrologi. Han hade suttit på ett hotellrum och inte haft något att läsa. Nere i hotellets kiosk hade han hittat en bok om astrologi – något han absolut inte trodde på. Men i brist på annat fick den bli kvällens lektyr och han läste den omedelbart. Han hävdade att han lärt sig mer om psykologi under den timmen än under sina tidigare studier med föreläsningar och tunga psykologiböcker!

Intressant tanke. Astrologin och horoskopen har funnits i tusentals år – naturligtvis är de grundade i hur vi människor fungerar, vilka linjer människans liv har och hur vi kommunicerar med varandra. Det är kanske inte en så rolig tanke att jag som individ fungerar på ett ungefär som alla andra människor. Det rimmar illa med vår tanke om individens frihet, vikten av att välja själv och att vi bestämmer vårt öde själv. I slutänden är vi dock människor, ett flockdjur som lever med olika relationer och vars liv har en viss gång.

Men vi kan konstatera – vi är en del av en lång kedja. I alla generationer upplever vi att vara barn, tonåringar, unga vuxna, vuxna, medelålders, åldrande – och olika saker händer i våra liv som hänger ihop med vår levnadsbana och relationerna mellan generationerna. De förändras inte så förfärligt mycket mellan årtusendena.

Ibland behöver vi inte läsa teoretiska, vetenskapliga böcker för att göra oss en uppfattning om världen. Ibland räcker det med att vi använder våra egna hjärnor och klurar lite på varför saker och ting blir som de blir. Så länge som vi inte sätter hela vår tillit till spågummor, astrologer och andra så tror jag vi kan lära oss något av dem.

Så jag läser horoskop. Skrattar ibland åt dem, tar ibland med mig tankar som hjälper mig att ställa mig en bit vid sidan och fundera på varför jag gör si eller så. Och ibland, måste jag erkänna – roar jag mig med att hitta på egna horoskop. Vi kan ju trots allt påverka våra tankar och vårt liv.

Vad säger ditt horoskop idag? (Du kan t ex titta här.)
Vad tar du till dig, vad skrattar du åt och vad lär du dig av det? Om du skulle hitta på ett eget horoskop för den här dagen – vad skulle det stå där?

//yehyehcoach

.

Jag åker bil runt i stan och noterar att det är byggen på gång mest överallt. Det är svårt att komma fram, gatorna är uppgrävda, avstängda eller omlagda. Det tar tid och jag blir rätt irriterad.

Men det är väl så det är – ska man bygga upp något nytt så har det vissa konsekvenser. Först behöver man riva det gamla som står på tomten. Det kan vara ett gammalt hus, träd eller något annat som står på den plats där det nya ska byggas. Därefter behöver man göra grunden, en stark bas som resten ska stå på. Dra ledningar och annat som är förutsättningar för ett fungerande hus.

Och inte sätter byggföretaget igång att bygga utan att det finns en ritning – en väl genomtänkt plan på hur det ska se ut, vad slutresultatet ska bli. Det är svårt att dra elen innan väggarna kommit upp – så därefter gör man ett schema för i vilken ordning saker och ting måste göras. De erfarna byggarna vet att det är lättare att se saker visuellt, så de kanske gör ett Gannt-schema eller liknande.

Sen allokerar man resurser, ser till att det finns folk och material vid rätt tillfälle. Elektrikerna måste komma efter att väggar och tak är på plats och deras arbetsmaterial måste finnas där just då.

Allt är helt logiskt, inget vi funderar så mycket på. Det byggs hus överallt och de brukar bli klara. Jag irriterar mig på att det är svårt att komma fram, men jag tvivlar inte en sekund på att om en tid så kommer det att stå ett nytt hus på platsen.

Tänk om du skulle jämföra dina större projekt i livet med ett husbygge. Ett antal frågor infinner sig omgående:

• Har du lagt grunden? Rensat undan det gamla, bestämt vad som ska bort.
• Är det något som måste göras innan du sätter igång själva projektet? Gör research, ta reda på mer.
• Vilka ledningar behöver dras? Kontakta viktiga personer, kommunicera med omvärlden.
• Hur ska slutresultatet se ut? Gör en ritning av vad du vill åstadkomma.
• Vilka delar ingår och vilka delmål sätter du upp? Rita upp ditt eget Gannt-schema så du kan se projektet visuellt.
• Har du allokerat dina resurser? Avsätt tid till ditt projekt och se till att det material du behöver finns tillgängligt.

När jag sitter och filosoferar över detta, ser jag plötsligt mina egna projekt på ett helt annat sätt. Jag har ofta 100 idéer och är jättebra på att sätta igång saker. Men en hel del blir inte klart. Men när jag ser på mina projekt som byggen, så inser jag att det finns flera steg som jag helt enkelt inte förstått att de måste ingå för att det ska bli ett helt hus med väggar, golv och tak, fönster och dörrar, värme, el och vatten. När jag pratade målbilder med en av mina klienter såg hon sig omedelbart på solterassen på taket.

Vi har helt enkelt hoppat över halva planeringen – och hoppats att det skulle fixa sig ändå. Men det gör det ju inte – istället är risken stor att det blir ytterligare ett projekt som rinner ut i sanden. Som vi sedan går och har dåligt samvete för. Så himla dumt! Jag tror att jag ska börja se på mina projekt som husbyggen – vilket innebär att jag kommer att irritera mig på dem till att börja med, då det känns som om jag inte kommer fram tillräckligt snabbt. Men precis som i stan, så vet jag att slutligen kommer det att stå ett nytt kvarter där istället.

Om du tittar på dina livsprojekt – har du planerat hela vägen? Kommer de att resa sig som stolta nya hus i en växande stad?

//yehyehcoach

Jag har en bekännelse att göra – jag tjuvlyssnar! Inte så att jag sitter och anstränger mig för att höra viskande, hemliga konversationer, men jag lyssnar på dem som pratar högt och ljudligt på allmänna platser: bussar, tåg, lunchrestauranger, i mobilen osv.

Häromdagen hörde jag två väninnor prata. Den ena var upprörd då hon beställt en resa och barnen inte fick ledigt från skolan. Hon berättade livfullt, irriterad och frustrerad. Det som slog mig var hennes väns reaktion: hon lyssnade, bekräftade, men gick inte in i dramat. Vilket är ganska ovanligt.

När någon berättar något de är upprörda över är det lätt att dras in i berättelsen och bli en del av dramat. Väninnan hade lika gärna kunnat ta en roll som uppbragt och kränkt och utbrista i: "Nää, det menar du inte!", "Vilka idioter, förstår de inte vad de ställer till med?" eller "Men milda makter, hur ska ni göra nu – det är ju redan beställt?"

Något som kanske känns bra för den som berättar. En allierad. En person som tar ställning för dig. Som hör din frustration och står vid din sida i striden. Som verkar beredd att kämpa för dig. Som häller vatten på din kvarn.

Frågan är bara om det är vad som behövs? Ett sådant beteende gör dramat större, för- stärker ilskan och frustrationen. Kanske till och med trappar upp en konflikt eller förorsakar ytterligare irritation. Energin är hög och arg, och den som eldar på blir en del av det som händer.

Om man istället väljer att stå utanför dramat händer något annorlunda. Det jag hörde var att väninnan lyssnade och bekräftade, utan att för den skull gå in i dramat. Energin blev en helt annan, lugnare, mer fundersam. Hon som berättade landade i att hon nog skulle fundera kring hur hon skulle gå vidare, vad som var bäst. Om det var ett samtal med rektor eller om de bara skulle lägga ner sina planer. Hade vännen istället gått in i dramat kanske hon istället hade blivit än mer arg, bestämt sig för att konfrontera rektorn direkt dagen efter och gått in i det med aggression. Ingen bra förutsättning för ett bra samtal.

Så genom att inte vara en allierad, utan istället någon som lyssnar och speglar, kan man hjälpa mer. Jag är inte säker på att just dessa kvinnor insåg vad som hände och varför det var bra. Men det spelar ingen roll, resultatet är det samma. Som coach skulle jag ha gått vidare med frågor om hur hon vill fortsätta, vad hon vill uppnå och vilken strategi som är bäst.

Men i vissa lägen kan man ju välja att vara en drama queen – för det är ju ganska kul att vara i dramat! Att få slänga sig ut i ytterligheterna, vara arg, vara sur, vara upprörd. Så länge man är medveten om vad som händer och medveten om att man har ett val.

När var du en drama queen senast? När hjälpte du en kompis mitt i ett drama senast – och vilken roll tog du?

//yeh yeh coach

Det har stänkt vatten på badrumsgolvet. Jag lutar mig fram och tittar ordentligt. En av vattensamlingarna ser ut som en man som ligger på knä och håvar upp något i famnen. Det är en helt oorganiserad skvätt vatten – men jag ser en bild i det.

Det kallas konnotation – förmågan att tolka och ge betydelse. Hjärnan jobbar hela tiden för högtryck med att ge de intryck som vi tar in en betydelse. Det är det som exempelvis gör att vi kan ligga och titta på moln och se att de föreställer något.

Visst är det fascinerande att jag kan se en man i en vattendroppe, att jag kan se ett träd i ett moln eller en hund i kaviaren på frukostmackan. Visst är hjärnan fantastisk som skänker oss alla dessa extra bilder, som låter oss vara kreativa i det lilla.

Jag har funderat på vad det var mannen i droppen tog upp i knät – var det ett barn, ett fiskenät, ett djur? Onödiga tankar? Nej, snarare tankar som leder in mig på nya tankevägar.

Vi kan träna oss i att se den här extra dimensionen av världen, att låta oss vara fantasirika och kreativa. Hitta metaforer i vardagen. De hjälper oss att vara i nuet och sätter igång tankeprocesser som kan leda till nya idéer och nya tankar. För nya tankar gör att vi gör andra saker än vad vi brukar. Och när vi gör nya saker så får vi nya resultat. Vi går inte på i gamla hjulspår och får samma resultat som tidigare – istället kanske vi förnyar, förbättrar och toppar våra resultat.

Släpp hjärnan loss och se det som inte finns!

När tänkte du en ny tanke senast?
//yeh yeh coach

Vi reagerar väldigt olika på sommar och den värme som den för med sig. En del däckar totalt och kan inte få någonting gjort, andra söker solen och lapar i sig så mycket de kan.

Jag bor i ett kvarter där det finns gemensamma uteplatser för grannarna och de utnyttjas flitigt. De som inte jobbar, är barnlediga eller har eget företag sitter ofta där och fikar, lunchar eller bara pratar. Och det blir väldigt uppenbart vilka som gillar och tål solen och vilka som inte gör det. Någon placerar sig alltid i skuggan, någon annan sätter sig en bit ifrån så att hon sitter i solen.

Vi har väldigt olika inställning till den där saken på himlen som antingen gör livet fantastiskt eller gör livet till en pina.  Den som inte gillar solen har ofta en tendens att tala om för alla att det är: ”Förjävla hett. Hett som i helvetet. Ingen vettig människa fungerar när det är så varmt.”  Uttalas med självklarhet och bestämdhet. Precis som uttalandet: ”Man måste vara i solen medan den lyser. Känner du inte vad varmt och skönt det är?”

Att i det läget skjuta in något försynt om att vi är olika är ingen idé. Personerna har bestämt sig – jag fungerar inte när det är så varmt, alltså gäller det för alla eller solen är livgivande och alla behöver sol och värme.

Det intressanta är att det ju inte finns någon sanning – ingen kan säga att just jag har rätt. För vi är olika, fungerar olika och uppfattar saker olika. Det som gäller för mig, gäller inte för dig. Men det är svårt att greppa. Ibland blir det så mycket lättare att generalisera och dra alla över en kam. Det kräver ju ingen tankeverksamhet, det är bara enkelt.  Dessutom så innebär det att jag måste ha förståelse för en annan synpunkt om jag lyssnar utan bestämda åsikter. Vilket i sin tur skulle innebära att jag bryr mig om och har omsorg om andra. Och kanske till och med gör en kompromiss för att vi båda ska ha det bra.

Att lyssna och göra kompromisser kan vara riktigt läskigt. Det kan ju innebära att vi ändrar åsikt. Jag pratar mycket om mental inställning och hur den styr våra tankar och handlingar. Om vi ändrar åsikt, byter mentalt spår – brukar det innebära nya handlingar. Och då ger vi oss ut på osäker mark, det kan kännas obehagligt. Men vi vet ju inte – vi kan ju hitta något nytt som ger oss ny energi och en ny väg i livet!

Vad händer om vi byter ut ämnet? Om det inte handlar om huruvida sol och värme är bra eller dåligt. Om det istället handlar om grundinställning till livet, om politiskt ställningstagande, om hur vi anser att man ska leva sitt liv. Om stora frågor, t ex hur vi ser på testning av foster i moderlivet, eller om små frågor, t ex om vilken tid på dagen vi ska jobba tillsammans. Hur ska vi se på de bestämda åsikterna då? Om vi kommer ihåg att det är olika för olika människor innebär det att vi måste lyssna, ha omsorg och kanske göra en kompromiss. Och vi kan ju tänkas byta åsikt, göra nya saker.

Vad har du bestämda åsikter om? Och vad kan du tänka dig att rucka på?

//yeh yeh coach