Jag har två resor framför mig. En kortare inom Sverige och en lite längre utomlands. Jag ser verkligen fram emot det. Frågan är om det egentligen inte är tiden precis innan en resa som är den bästa. När man planerar, funderar på vad man ska göra, tar reda på information, bygger förväntningar.

Och det är det där sista som är det kluriga. Att man bygger förväntningar. Det är inte alltid som förväntningarna slår in. Något som kan vara både bra och dåligt. Det oplanerade är ibland oerhört upprivande: det kan vara olyckor, saker som går sönder eller relationer som inte funkar. Inte roligt alls, men andra gånger kan det oväntade innebära att vi gör något vi inte skulle ha gjort annars, träffar någon intressant person eller får inspiration till att ändra något i vårt liv.

Och egentligen är det väl det som driver oss att resa. Att få se något annat, göra något annat, träffa någon annan. Att förändra vår nuvarande situation.

Medan jag sitter och klurar inser jag att det kanske finns en annan väg. Att bara befinna sig i nuet, ta dagen som den kommer och inte planera. Det finns en del som klarar att resa på det sättet, men jag tror inte de är så många – man måste ju trots allt köpa biljetter, fixa boende, packa en och annan sak (kläder, tandborste) för att över huvud taget komma iväg. När jag tänker ett varv till inser jag att människor som är så här ofta ser till att ha en annan person i sin närhet som är den som tar initiativ, strukturerar och planerar...

Det är väl bara att konstatera, jag är en sådan person. Det är väl därför jag skriver packlistor, sitter framför datorn och surfar på kartor, affärscentrum och möjliga evenemang att gå på, och beställer diverse biljetter så det är klart när vi väl är där. Jag gillar när det grundläggande är klart – för det är då jag kan låta det oväntade hända på vägen!

Och förväntningarna? Hur ska jag hantera att det inte blev som jag tänkte? Det finns bara en sak att göra med förväntningarna när man väl är på resande fot: de är passerade – strunta i dem och var i nuet!

Är du den som driver eller den som följer med? Hur hanterar du förväntningar som inte
slår in?
//yeh yeh coach

PS: När jag ska lägga in en bild till det här inlägget rågar jag stava fel på ordet väska och det blir: resväxa. Det är nog egentligen det allt handlar om - att resa får oss att växa!

De flesta (förutom alla pollenallergiker) hälsar våren med stor entusiasm. Efter en lång vinter har vi abstinens på ljus och så fort det är tillräckligt varmt och soligt skyndar vi oss ut.

Något som är helt rätt. Vi lever i ett solfattigt land och måste utnyttja varenda chans till att låta kroppen få en möjlighet att bilda D-vitamin. När solen lyser på huden, bildar vi D-vitamin, ett vitamin som behövs i alla våra celler för att vi ska hålla oss friska. De senaste åren har flera forskningsresultat visat att bristen på D-vitaminer är upphov till flera sjukdomar. Så sol är ren och skär medicin för oss.

Men det ska vara tillräckligt starka strålar, från sol som lyser mitt på dagen. Och det är ju inte alltid så enkelt – då jobbar ju de allra flesta av oss. Vi har konstruerat en vardag för oss, som inte är anpassad till våra kroppar och till den miljö som vi lever i.

Ibland blir jag bara så frustrerad på att det moderna samhälle vi bygger, som totalt har glömt bort att vi är biologiska varelser! Mitt på dagen, när vi borde tanka ljus, ska vi sitta på jobbet. På kvällen, när våra kroppar behöver vila, har vi uppfunnit ljuskällor som gör att vi kan fortsätta vara aktiva och våra krav på produktivitet och effektivitet ger inget utrymme för återhämtning och "stirra-i-väggen"-tid.

Jag läser en spännande artikel av Åsa Nilsonne i Modern Psykologi om hur psykologin inte tar hänsyn till biologin. I många år har psykologier inte kopplat ihop sin vetenskap med biologi och genetik. Vad är det som påverkar oss – psyke, arv eller miljö? Och svaret är naturligtvis att det är en kombination. Psykologer kan inte strunta i de biologiska processer som påverkar vår hjärna. Vi hänger ihop – fysiskt och mentalt, biologiskt och psykologiskt.

Så rent konkret då – solen gör oss glada och vi söker den. Biologiskt sätter den igång produktion av D-vitamin. Vitaminet sätter igång läkningsprocesser. När vi fysiskt mår bättre, mår vi också psykiskt bättre. Med andra ord är solen och solljuset oerhört viktigt för vårt välmående. Välmående gör att vi presterar bättre och är mer effektiva. Vilket gör att alla borde prioritera en stunds sol mitt på dagen väldigt högt. Sol på näsan är bra för människan, för företagen och för nationen!

Hur prioriterar du i din arbetsdag? Går jobbet före sol på näsan?
//yeh yeh coach

Det har varit en period av intensiv aktivitet och många nya saker för mig på sistone. Inte så att jag blivit helt uttröttad fysiskt, utan det har mer handlat om nya idéer, nya projekt och många nya kunskaper. Det har handlat om roliga, udda och kreativa saker. Jag har träffat roliga människor, gjort annorlunda saker, sugit i mig ny kunskap utan att vara medveten om det. I vanliga fall kan jag bli väldigt mentalt trött i en sådan här intensiv period, men nu har det inte känts så.

Visserligen har farten varit hög, men jag har haft möjlighet att vila mellan varven – framför allt har jag tagit mig tid till mental vila (det kan vara i form av promenader eller meditation: bara det ger hjärnan en chans att smälta allt som händer). Det har gjort att balansen mellan energi ut och energi in har fungerat.

Energi är som att koka kaffe: i ena änden häller du i kaffe och vatten i pannan för att koka ihop en god dryck. I den andra änden, pipen, häller du ut. Jag brukar ibland rita den här bilden med mina klienter, framför allt när någon har problem med att det är mycket som tar deras energi – jag frågar var kaffet går någonstans. Och nedanför pipen skriver vi ned alla saker som tar deras energi. Sen undrar jag vad som är deras kaffe och vatten, dvs vad som ger dem energi. Många upptäcker att det saknas balans mellan energi ut och energi in. En rejäl tankeställare för många och även en aha-upplevelse för att det är okey och bra att ta sig egen tid.

När jag gjorde det här med min klient Nina påpekade hon att det behövs en komponent till för att få kaffe – värme! Det behövs kärlek i livet för att få balans, någon som tycker om oss, gillar det vi gör och trivs i vårt sällskap. Annars blir det svårt att få balans i kaffekannan.

Ibland måste man skölja ut kaffekannan och fylla på med nytt kaffe och vatten, annars blir det bara sump. Göra något drastiskt: prata av sig, springa en mil eller resa bort. Jag har redan planerat in ett par aktiviteter framöver som ska ge mig distans och låta mig skölja ur den mentala sumpen.

Vad har du planerat för att fortsätta koka gott kaffe framöver?
//yehyeh coach

Det är en mörk, kall och kulen dag i november – och jag tar ut lite julkänsla i förskott. Har satt julblommorna , dricker te, äter pepparkaka och tänder ljus. Sätter på lite bra musik och myser. Och det tänker jag göra flera gånger innan jul! På det sättet tar jag ut glädjen flera gånger om. Och sammanlagt blir det säkert betydligt mer lyckokänsla än under själva julhelgen.

Min mysiga bild av julhelgen kanske inte alls infrias. Det kanske blir stressigt, familjen ska komma överens i flera dagar och alla har en egen bild av hur det ska vara som inte alltid stämmer med verkligheten (någon vill spela spel, någon sova hela dagarna, någon strunta i alla traditioner, någon annan hålla på alla traditioner...) Men det gör ingenting – för jag har redan tagit ut min julkänsla i förskott. Då är det ju ingen katastrof att det inte riktigt blir som jag tänkt mig.

Jag brukar säga till mina klienter att de ska ta ut glädjen i förskott. De allra flesta vågar inte det – för de tror att de ska bli mer besvikna om det inte går som de tänkt då. Frågan är om det är sant. Ibland kanske det är det. När vi lägger in vår idé om hur det var meningen att det skulle bli och så infriades inte det. Sorg, ilska och stor, stor besvikelse.

Exempelvis om jag börjar hoppas på att få ett jobb som jag sökt. Ser mig själv i rollen, funderar på hur det kan vara och hoppas på att det blir så. Sen kommer ett nej-tack samtal. Besvikelse, och ett stort energitapp. Eller ser fram emot en fantastisk semester, gör mig bilder av hur bra det ska bli. Och sen försvann halva resan i en elak magsjuka. Och det känns fullständigt bortkastat. Efter ett par sådana här upplevelser vågar jag inte längre hoppas – just på grund av energiåtgången för att hantera besvikelsen.

Men då har jag inte tagit ut glädjen i förskott – då har jag lurat mig själv. För att ta ut saker i förskott förutsätter att jag vet att det kanske inte alls blir så här. Och det är okey, vi vet inget om framtiden, det kan alltid hända oförutsedda saker. Vi tar ut glädjen i förskott och mår bra. Besvikelserna tar vi den dagen de kommer, utan att jämföra dem med vår idealbild av hur det skulle bli. Vi lär oss att låna positiva känslor av framtiden och kan oftare vara i det positiva. Och ju mer vi är i det positiva, ju trevligare har vi det på vår väg framåt i livet.

Vilken glädje kan du ta ut i förskott? Och hur påminner du dig att din idealbild kanske inte infrias?

//yeh yeh coach

Mitt emot mig på tunnelbanan sitter en pappa med ett litet barn. Barnet har precis hittat sina egna händer och fångar upp saker som kommer förbi. Nu får han tag på pappans fingrar – och vips har han dragit in dem i munnen. Han är i det orala stadiet, när man måste smaka på världen och känna efter med tunga, smak och lukt.

Jag tänker att det är en utgångspunkt som är intressant. En utgångspunkt som vi kanske kan använda för att inte livet ska bli så allvarligt.

När vi provar något nytt i livet är vi lärda att vi ska hålla på ett tag. Det kan ta tid innan vi förstår det fullständigt och det är en dålig egenskap att lägga av direkt man får en motgång. Vi ska fortsätta, annars har vi nog dålig karaktär. Vilket ibland har till följd att människor fortsätter med saker bara för att de ska, inte för att de egentligen vill.

Visst låter det helt knasigt att fortsätta med något fast vi egentligen inte vill. Men så ser det ju ofta ut – vi går kvar på en tråkig kurs för att man borde genomföra den, vi går kvar på träningen för att vi redan har betalat och då ska man vara med, vi umgås med människor som är energitjuvar. Och mycket styrs av att vi ska och vi borde.

Jag säger inte att vi inte ska kämpa lite. Ibland är ju saker värda att kämpa för. Och vissa saker kräver att vi går igenom grunden innan vi kan uppskatta dem. När de första fem träningarna var avklarade så blev det ju faktiskt kul…  

Men när vi fortsätter och fortsätter med saker som inte är så kul, som inte ger oss något, som tar mer energi än det ger – då är det dags att se världen som ett litet barn. Om det lilla barnet hittar något som smakar riktigt illa så spottar det givetvis. Hela den äckliga tuggan skickas ut igen, det var inte intressant, inte gott.

Och istället för att gå med tanken att vi misslyckats med något, använder vi tanken: ”Jag smakade på det här, men det var inte gott!”

Vad har du smakat på, men som smakar surt och bittert? När ska du sluta med det?

//yeh yeh coach

Ibland bara måste man göra roliga saker.  Jag brukar likna oss vid en kaffepanna – när vi hällt och hällt ur pannan, så är det till slut bara sump kvar. Då måste man skölja ur och fylla på med nytt vatten och kaffe.  Och att göra det som är roligt är som att fylla på kaffe i vår kaffepanna.

Det är väldigt olika saker som fungerar som påfyllning för oss. Jag brukar fråga folk vad de tycker är roligt och energigivande – och jag får väldigt olika svar. Gå ut i naturen, träna, röra på mig, dansa, lyssna på bra musik, träffa vänner, laga mat, ta ett långt bad, gå ut på stan, unna mig något speciellt som jag velat ha länge, läsa en bra bok, se en film, åka och bada, göra en pick-nick, mysa med ett barn, göra ett besök på ett museum, baka… Listan kan göras hur lång som helst.

Det intressanta är att ofta handlar det om saker som inte kostar pengar. Ibland fastnar vi i tanken att vi inte kan göra roliga saker för vi inte har några pengar. Men då gäller det att vara lite uppfinningsrik. Gillar man t ex att resa och uppleva nya ställen så är det inte alldeles enkelt utan pengar – men man kan göra som min kompis som en sommar ställde upp som mål att åka runt och prova alla Stockholms badplatser.  Förflytta dig, bestäm dig för att vara turist där du är, det finns mycket att upptäcka.

Själv är jag väldigt förtjust i att gå på konserter, helst något med mycket energi  - rock eller balkanbrass. Kommer mina favoritband så tar jag mig råd. Men det finns också en hel del gratiskonserter som man kan gå på när pengarna tryter. Det gäller att läsa på och kolla i tidningar och på sajter om vad som händer där du bor.

Ibland kan vi få för oss att vi inte har rätt att fylla på, att vi inte borde ha roligt. Men kom ihåg att du har rätt att göra det även om du är i en besvärlig livssituation - även om du sörjer har du rätt att fylla på energin, även om du borde bara tänka på målsättningar (t ex att skaffa jobb) har du rätt att fylla på energin. För utan energi kommer du inte vidare och du kan inte heller vara ett stöd för andra.

I slutänden spelar det inte egentligen inte så stor roll vad du tycker är kul och ger dig energi. Det viktiga är att du gör det. För det som gör dig glad och fyller på din kaffepanna är det som gör livet värt att leva!

Vad gör dig glad? När ska du göra det?

//yeh yeh coach