Jag är på väg till jobbet och radion dunkar ut rockmusik i bilen. Jag lyssnar på de privatdrivna rockstationerna, vilket innebär att de med jämna mellanrum sänder reklaminslag.

En tuff stämma dundrar ut ett budskap om rejäla skyddskläder som ser till att du inte skadar dig på jobbet. Det är tydligt att jag inte räknas till stationens genomsnitts- lyssnare. Men jag börjar ändå fundera på hur skyddskläder skulle se ut i mitt yrke som coach och konsult.

Kanske väst i teflon, så jag inte låter andras problem bli mina egna? Jag finns för mina klienter i alla lägen, även i kris – men för att jag ska vara empatiskt och kunna fungera som stöd måste jag vara klar över att klientens problem inte är mina. Teflonvästen skulle hjälpa mig i lägen där andras problematik hotar att krypa under huden på mig.

Byxor med knäskydd för de tillfällen jag måste vara ödmjuk inför situationer som uppstår och ställa mig på knä? Vara på samma nivå som klienten, inte vara så tuff, utan följa med på klientens resa.

Öronproppar som silar vissa frekvenser? Det är lätt att dras med i människors berättelser, bli en del av dramat, och glömma att lyssna efter det viktiga. Att höra det som sägs mellan raderna och det som egentligen är problemet.

Skyddsglasögon med spegelglas? Spegelglas som hjälper min klient att se sig själv. Skyddsglas som ser till att jag inte använder ett eget filter, en egen agenda, när jag jobbar med klientens frågor.

Handskar, så jag inte får valkar i händer när jag gräver och ställer besvärliga frågor. De där som gör att klienten måste reflektera och se sig själv och världen på ett annat, nytt sätt.

Skyddshjälm med uppkoppling? Jag behöver verkligen vara inkopplad och använda min intuition när jag arbetar. Känna efter, läsa kroppsspråk, lyssna på tonlägen. Hjälmen måste också kunna ta emot ett par törnar när vi går in i en mur eller barriär och behöver hitta en ny utgångspunkt.

Bilden av mig och mina kollegor som arbetar med coachning och konsulting iförda skyddsvästar, knäskyddsbyxor, öronproppar, skyddsglasögon, handskar och hjälm är rätt kul att tänka på. Det är nog bäst om vi håller oss till imaginära skyddskläder... Men tanken är både humoristisk och trösterik – jag klarar mig, jag har skydd!

Vilka skyddskläder skulle du behöva på ditt jobb? Kan du ta på imaginära skyddskläder innan du går hemifrån?

//yeh yeh coach

 Jag har varit på verkstaden med bilen. Det är en ganska främmande värld för mig. Den är fylld med verktyg och saker som jag inte har en aning om vad de ska användas till. Min bilmeckare plockar upp en tandläkarspegel, fast i modell jättestor, för att se vad han gör.

Det jag uppskattar med verkstaden är att de som jobbar där verkar gilla vad de gör. Vid tidigare tillfällen när jag varit där har jag passat på att fråga hur de trivs med jobbet och över lag är de positiva. Det är ett skitigt och ibland tungt jobb – så man kan undra varför.

Jag tror att det som är mest tillfredställande med ett jobb är att se resultat. Och de ser de varje dag, varje gång de reparerar en bil som sedan kan köra ut ”fullt frisk”. Idag bytte min meckare lyktor – och det är oerhört visuellt att de inte funkade när jag kom, men lyste alldeles utmärkt när jag for. Tillfredställande.

Det här är inte så lätt för oss som jobbar i den ”mentala” branschen – vi som lyfter papper, räknar ihop siffror, skriver marknadsplaner, svarar i telefon, har kundmöten osv.  Det vi producerar är på det abstrakta planet och ibland förfärligt svårt att mäta.

Dessutom blir vi aldrig klara. En bil är klar när du kan köra ut den från verkstaden, men när är den klar som jobbar med att tänka ut saker?

Det finns en annan sorts jobb som också är svårmätt: de jobb som bara syns när de inte görs. Sophämtning, barnpassning, sjukvård, diskning, telefonpassning – det syns knappt att man gjort det och imorgon börjar det om… Men om det inte blev gjort skulle det bli totalt kaos. Inget skulle fungera.

Om du jobbar inom någon av de två kategorierna som inte producerar något konkret, så måste du istället sätta upp andra mål för dig själv. För vi behöver mål för att känna oss tillfredställda med vårt dagsverke och kunna släppa jobbet och ägna oss åt fri tid. Jag tror att en hel del av vår stress i dagens samhälle handlar om att vi inte kan konstatera att vi är klara, färdiga för dagen. Istället snurrar huvudet på allt vi inte gjort och allt vi borde imorgon.

Men hur sätter man upp mål för sig själv då? Det är väldigt olika vad vi räknar som konkreta, uppnådda saker – men det är väl värt att fundera på vad som är det för dig i din vardag. Kan det räknas i antal eller på något annat sätt i siffror? Kan det vara utförda moment? Kan det vara antal kramar givna och fådda av barn? Kan det vara att du suttit på din stol och varit tillgänlig i åtta timmar?

Jag tror det är bra att sätta upp konkreta mål även för oss med abstrakta jobb. Bara så vi vet när vi har gjort det vi ska. Ibland kan en dag bara gå åt till att försöka få tag på människor, utan att vi lyckas. Men vi har ringt 10 samtal och skickat 15 mail… Vad är det konkreta resultatet – jo, det är faktiskt 10 samtal och 15 mail. Även om vi inte lyckats och skickat iväg vår bil från verkstaden, så är i alla fall bromsarna åtgärdade!

Vad sätter du upp för mål för dina dagar? Och när är du klar och kan släcka lampan och gå hem, både fysiskt och mentalt?

//yeh yeh coach

Är på väg till jobbet och noterar att det blåser. Flaggorna vajar nämligen i vinden. För utanför varje företag och butik med självaktning hänger en flagga med deras logga eller devis.

Jag har inte noterat det förut, men det är verkligen fullt av flaggor över allt. Alla som vill få ut sitt budskap har hissat upp ett meddelande i luften för alla att se.

Tänk om vi som personer var lika bra på att försöka få ut vårt budskap. När vi söker nytt jobb eller ny partner,  vill byta livsinriktning eller på annat sätt byta spår. Att fundera ut sitt budskap och manifestera det i en logga, en färg och kanske en devis. Och sedan gå ut med det medvetet.

”Hej, här är jag!  Det här är jag och nu vill jag det här!”

Över lag är vi ganska dåliga på att berätta vad vi är och vill. Vi tror gärna att andra människor är tankeläsare och förstår oss utan att vi behöver kommunicera. En arbetskamrat sa till mig för länge sedan att ”blinkers är bättre än tankeläsning”. Något som han hade väldigt rätt i. Tänk om vi skulle agera i trafiken utifrån tankeläsningsteorin : ”Jamen alla vet ju att jag ska svänga vänster här…”

Men när det gäller våra liv tror vi att tankeläsning fungerar. ”Jamen alla vet ju att jag söker jobb…”, ”Jamen alla vet ju att jag egentligen ville flytta till Stockholm och studera konst…” eller ”Jamen alla vet ju att jag är på jakt efter en ny kille…”.  Nej – alla vet inte!

Det finns flera poängerl med att vara tydlig med vad man vill och vad man är på väg mot. Om du säger saker högt, till dig själv och till andra, är chansen betydligt högre att det inträffar! Det handlar dels om att din omgivning hör dig och hjälper dig på vägen, men i lika hög grad på att du själv hör dig och börjar agera på dina drömmar och mål. Och ska vi använda oss av boken The Secrets idéer, så hör även universum dig och låter nya saker komma in i ditt liv.

Du måste vara tydlig med vad du vill, fira upp din flagga och berätta om dig och dina mål. Det kan generera helt nya saker.

Hur skulle din flagga se ut? Vilken är din logga och färg? Och står det något spännande på den?

//yeh yeh coach

Högsommarkväll. Vi har ätit en god grillmiddag och det börjar så långsamt gå mot kvällning. Då börjar de så långsamt samlas och attackera. Myggen. Och något intressant inträffar.

Vi tar till väldigt olika inställningar och strategier. Guddottern går omedelbart igång och vill flytta in. Hon är den som har mest kläder på sig i högsommar värmen, men den som känner sig mest attackerad.  Hennes syster tar det coolare, men kryper ihop mellan två betydligt större män och låter dem ta första anfallen från myggorna. Till vänster om sig har hon sin morbror, som idag inte verkar vara så utsatt för myggornas utfall (vilket är oerhört konstigt, han brukar alltid vara den som står i frontlinjen, som myggorna anser har gott blod). På högra sidan hennes svåger, som jobbat hela dagen och är för trött för att bry sig om några små insekter.

Mitt emot sitter hennes mamma som deklarerar att det väl inte är något att bry sig om. Det är bara att strunta i dem. Bredvid sitter jag och väger för och emot. Myggorna är lite besvärliga, men ännu inte så mycket att jag anser att det är värt att låta bli att sitta ute en så fantastiskt fin kväll.

Det intressanta är att våra olika inställningar i allra högsta grad påverkar hur vi mår och hur vi väljer att agera. Nu handlade det om mygg, men det här gäller allt annat också. Arbetslöshet, problem på jobbet, funderingar på hur man ska gå vidare i livet, en knölig livssituation, sjukdom, vilket beslut man ska ta osv. Den inställning som vi har till problemet kommer i hög grad att påverkar oss och den lösning vi väljer.

Jag brukar säga högt till mina jobbcoachklienter att ”Det klart att du kommer att skaffa ett jobb! Det kan bara ta lite tid.” För utan den inställningen blir det väldigt besvärligt att hitta bra, genomförbara strategier. Med den grundinställningen klarar man motgångar bättre.

Jämför med en idrottsman (eller kvinna för den delen), går de in på plan, ner i bassängen eller ut på friidrottsbanan med inställningen att ”Det här kommer jag nog att förlora…” – vad händer då? Just det – risken att det inte går bra ökar med en förfärlig massa procent.

Lät det enkelt? Byt inställning går det bättre… Nja, det är inte alltid så lätt. Att hitta en positiv inställning när livet är tufft kräver träning. Hjärnan har kanske under många år tränat sig i negativt tänkande, synapserna i det negativa går blixtsnabbt eftersom de spåren är väl uppkörda. Att börja tänka annorlunda kräver en ansträngning, kräver att du hinner definiera dina uppkörda spår.  Och precis som med vanlig fysisk träning ger det träningsvärk innan du arbetat upp din positiva mentala grundkondition.

Jag utmanar dig att ta EN av dina tankar och vända på den. Så fort du tänker den gamla tanken, låter du hjärnan backa – ”Nej, vänta nu, det där är den gamla tanken. Vad ska jag välja istället?” Du kommer att få lite mental träningsvärk, men fundera på vad som händer och om du vinner något på det.

Vilken tanke ska du utmana?

//yeh yeh coach

Vissa dagar är det bara tungt.

Ibland mentalt tungt. Jag har min göra-lista, men har inte egentligen lust. Jag skulle mycket hellre göra något annat. Det som står på listan känns mest som "borde", jag hittar ingen glädje alls i det.

Ibland känns det som om allt omkring mig är tungt. Jag ska svara på ett mail - skriver en lång stund och skickar sen: men mailet studsar. Jag ska ringa ett antal personer, men får inte tag på någon. När jag ska skriva ut krånglar skrivaren. Jag hittar inte det där papperet som jag behöver precis just nu, och som jag vet låg på skrivbordet igår...

Flowet vägrar infinna sig och det är lätt att tappa sugen. Vad ska jag göra då, när det är så där trögt? Hur ska jag komma förbi det?

Jag hörde mig för bland yeh yehs vänner och fick lite förslag: ta en tupplur, gå och göra något annat en stund som är roligt  eller att attackera ett större problem, sätta en deadline och jobba på som bara den för att få det gjort. Själv använder jag irritationsprincipen - vad irriterar mig mest runt omkring mig just nu? Och så tar jag itu med det, för att sen kunna gå tillbaka till göra-listan. Intressant är att alla strategierna går ut på att ta ett steg åt sidan och göra något annat.

Hur mycket jag än borde göra en sak så är vi ändå överens om att det inte är kreativt att försöka fortsätta jobba med det. Gör något annat för att sedan komma tillbaka till det.

Någon jag pratade med sa att när det är trögt är det inte rätt. Du är på väg åt fel håll. Och det kan finnas en viss sanning i det - men det gäller att fundera om trögheten beror på att det är fel, eller om det handlar om att jag inte vill lyckas. Om jag lyckas kommer det att innebära att jag måste göra vissa saker och ta ansvar för mitt resultat. Så återigen gäller det att ta ett steg åt sidan och titta på vad som händer: är det fel eller är det en undermedveten strategi att misslyckas?

Men handen på hjärtat  - en del saker är ju faktiskt bara inte speciellt roliga, men de måste göras. Då gäller det att hitta strategier för att jag ska göra dem ändå. Jag antar att det är de samma som man använder för att få barn att göra som man vill: mana, muta, hota. Och lova att du får göra något roligt sen...

Vilka tröghetsfällor har du?