Han stannade till utanför dörren och stirrade på rabatten. Där hade en gul pensé precis slagit ut.

Han kliade sig i huvudet. Det var något som inte stämde. Det brukade i vanliga fall inte växa blommor utanför husen. Möjligtvis kunde det stå en barrväxt eller liknande i en stor kruka. Men en helt vanlig blomma...

Pensén lutade sig mot marken och verkade väldigt ensam där den försökte stå pall mot väder och vind. Men ändå kunde han se en stark seghet i den lilla växten. Hon skulle minsann visa världen att hon stod pall.

Han log och tänkte på vilket budskap hon ville sprida: hon var gul och vacker som solen och spred värme i en kall årstid, hon visade på hopp om att det alltid finns möjlighet att börja på nytt och hon visade på att det är viktigt att våga kämpa, våga vilja vara den man egentligen är.

Blommans lilla budskap värmde i bröstet och hans leende blev bredare. Så var det naturligtvis – och nu var det dags för hans jobb: att sprida glädje och hopp till människorna i den mörka tiden. Han tog de tre stegen upp för trappan och bankade på dörren. När någon tveksamt öppnade, log han och mullrade: "Finns det några snälla barn här?"

God Jul önskar yehyehcoach