Jag har gjort en snabb sväng in på stora matvaruhuset och provianterat för den kommande perioden. Min bil står med bakänden inåt på parkeringen, vilket gör att jag måste placera kundvagnen på den lediga parkeringsplatsen bredvid för att rymmas.

Plötsligt kommer en annan kund infarande med sin bil – snabbt. Hon får bromsa in när hon plötsligt ser att det står en kundvagn i vägen.

Jag bara tittar förvånat. I min värld tittar man sig för innan man kör in. Och man tar det lugnt på en parkeringsplats, för det kan finnas barn som springer, barnvagnar och människor i vägen. Jag drar till mig min kundvagn så hon kan köra in. Hon hoppar ur bilen och kilar i in butiken utan att säga ett ord till mig.

Uppenbarligen hade hon bråttom. Något som vi alla har ibland. Vi ska hinna så mycket, vara så effektiva. Och det gäller inte bara i det praktiska, utan även i livet. Vi måste skynda oss att bli klara i skolan, få ett bra jobb, göra karriär, skaffa en partner... Det finns någon slags idé om att vi hela tiden ska ha bråttom.

Jag kanske inte ska ha några åsikter om det – jag har en tendens att alltid ha bråttom. Min tålamodsburk är inte så stor. Det måste hända något, varför går det så långsamt? Men med åren har jag börjat ifrågasätta det. När bråttomandet blir en livsstil, när vi hela tiden lever i otålighet för att vara på nästa ställe, ta nästa steg eller göra något nytt, så undrar jag om vi inte istället lever i ett flyktbeteende.

Våra stenålderskroppar reagerar på stress med uråldriga metoder – kamp, flykt eller spela död. När stress blir negativ misstänker jag att vi iblandar ihop de tre. Vi kämpar för att hinna, vi skyndar oss och på vägen slutar vi leva, det blir dött inuti oss. Kvinnan i bilen höll på att förorsaka en olycka, där främst hon själv hade tagit skada – men hon verkade inte ens reagera. Hon var inne i sin kamp mot tiden, skyndade för att hinna och hade stängt av. Hon var inte närvarande.

Vad ska vi göra då – sätta oss i soffan och inte göra någonting? Nej, det skulle vara kontraproduktivt. Men vi bör titta på vår inre balansvåg. För det är balans vi behöver sträva efter. Balans mellan driv, framåtanda och viljan att förändra, kontra att vara i nuet. Det är ingen enkel ekvation – men att vara medveten om de två olika förhållningssätten och välja var man vill vara, är ett steg på vägen.

Själv tog jag min kundvagn, kryssade försiktigt mellan våra två bilar och ställde tillbaka den på sin plats. Medveten om nuet.

Har du för bråttom med något? Glömmer du bort att vara här och nu ibland?
//yeh yeh coach

Jag tittar på en av musikkanalerna som sänder ett block med gamla låtar. Sådana som jag känner igen. Jag gillar inte alla – men jag känner till dem, vet vilka artisterna är och hur riffen går. Igenkänningsfaktorn är hög, inget är utmanande och jag behöver inte anstränga mig.

Med andra ord behöver jag över huvud taget inte gå utanför min komfortzon och anstränga mig. Jag kan vila i att jag känner igen mig. Vilket faktiskt innebär att jag bitvis lyssnar på musik jag inte tycker är så bra.

Och precis så fungerar komfortzonen. Det är lätt, vi känner oss trygga, vi kan lunka på. Vi tänker samma tankar som vi gjort många gånger tidigare. Samtidigt som vi kan befinna oss i situationer som vi egentligen inte gillar. Resultatet blir det samma som tidigare, vi gör inga nya saker och utvecklas inte.

Nu tänker du att coachtipset ska komma – om att gå utanför komfortszonen, utmana dig själv och våga göra något nytt. Men ibland är det lugna och trygga precis det vi behöver. En mental plats där vi kan vila ett sinne som blir utmanat om och om igen i vårt stressiga vardagsliv. Intryck sköljer över oss från omgivningen, internet, mailen, radion, TVn och andra medier. Samtidigt som vi springer i en tävling med tiden. Ska hinna allt på jobbet, hinna hämta på dagis, hinna laga mat och sköta hemmet, hinna hålla oss själva i god form, hinna höra av sig till gamla vänner och gärna hinna med en utvecklande hobby dessutom.

I det läget måste man vara snäll med sig själv. Tillåta sig att vila i det trygga. Det är helt enkelt inte läge att anta en utmaning just då.

Men så en dag inser du att du inte trivs. Du har lessnat på att du står still i din utveckling, att du inte orkar våga göra något annat. När komfortzonen inte längre ger dig trygghet och vila, utan har blivit ett skavsår, något som blir allt värre allt eftersom – då är det dag att prova något nytt.

Det är sådana dagar jag kollar in vad mina yngre vänner lyssnar på för musik. Och börjar diskutera vad growl-sång egentligen betyder i ett helhetskoncept av ljudbild, rörlig bild och text. Förhoppningsvis lär jag mig något nytt på vägen och vågar prova nya tankar.

I vilket läge är du just nu – i behov av lugn eller utmaning?
//yeh yeh coach

Det har hänt flera gånger att andra sagt till mig: "Så bra det verkar gå för dig..." eller "Du som är så duktig...". Och jag känner inte riktigt igen mig. Men jag är ganska klar över vad som hänt, det handlar om hur jag valt att uppfatta och förmedla mitt liv.

Det finns faktiskt bara en enda sanning i livet: att vi kan och måste välja. Även när man hamnat i en svår situation, även när livet går en emot, kan man välja hur man förhåller sig till det. Så jag väljer vad jag fokuserar på – om fem saker går fel, men den sjätte funkar, så är det den sjätte jag fokuserar på och berättar för omvärlden om. Och omvärlden hör bara att det går bra.

Vad som är sant är oftast flera olika saker. Det är sant att jag inte mår så bra, men det är också sant att jag mår bättre än förut. Det är sant att jag har det ekonomiskt besvärligt, men det är också sant att det inte går någon fysisk nöd på mig. Det är sant att jag inte gillar min chef, men det är också sant att jag trivs med mina arbetskamrater. Var ska fokus vara?

När jag jobbar som coach innebär det att jag speglar och hjälper människor att se sin verklighet från flera håll. När jag ställer frågor till andra som: "Vad finns det som är positivt i det här?, Vad ska du göra i stället?, Finns det andra alternativ?", så gör de stor skillnad för mina klienter. Frågorna tvingar personen att se om det finns ett annat sätt att välja att se situationen på. Det har också lett till att jag själv automatiskt har börjat tänka i de termerna. När jag själv hamnar i problem och blir sur, går den positiva snurren igång av sig själv. Jag funderar på alternativ, vad som är positivt med det här eländet, osv...

Ibland vill jag inte. Det finns något väldigt befriande i att vara sur, tvär och negativ. Men det bygger inte upp mig och det gör inget bättre. Häromveckan träffade jag en klient som uttryckte en väldigt negativ tanke om sig själv. Jag funderade på det hon sagt och frågade sedan: "På vilket sätt är den där tanken positiv för dig just nu?" Hon tittade stort på mig, sen skrattade hon och sa: "Okey, jag förstår vad du menar."

Sen får vi inte glömma bort att vi är människor. Vi måste ibland få vara negativa, få klampa runt i vår negativitet, vara oroliga, bekymrade och ledsna. Bara vi inser att det är det vi gör. Det är inte säkert att alla tankar vi tänker just då är sanna, de är bara en del av verkligheten.

Att lära sig att se det positiva är inte enkelt att lära sig, det kan vara en svår, komplicerad och besvärlig läxa att lära. Men den är värd det! För livet blir så mycket enklare om vi fokuserar på det positiva.

Hur ser din verklighet ut just nu? Vad är sant? Vad väljer du att fokusera på?
//yeh yeh coach