Det har varit en period av intensiv aktivitet och många nya saker för mig på sistone. Inte så att jag blivit helt uttröttad fysiskt, utan det har mer handlat om nya idéer, nya projekt och många nya kunskaper. Det har handlat om roliga, udda och kreativa saker. Jag har träffat roliga människor, gjort annorlunda saker, sugit i mig ny kunskap utan att vara medveten om det. I vanliga fall kan jag bli väldigt mentalt trött i en sådan här intensiv period, men nu har det inte känts så.

Visserligen har farten varit hög, men jag har haft möjlighet att vila mellan varven – framför allt har jag tagit mig tid till mental vila (det kan vara i form av promenader eller meditation: bara det ger hjärnan en chans att smälta allt som händer). Det har gjort att balansen mellan energi ut och energi in har fungerat.

Energi är som att koka kaffe: i ena änden häller du i kaffe och vatten i pannan för att koka ihop en god dryck. I den andra änden, pipen, häller du ut. Jag brukar ibland rita den här bilden med mina klienter, framför allt när någon har problem med att det är mycket som tar deras energi – jag frågar var kaffet går någonstans. Och nedanför pipen skriver vi ned alla saker som tar deras energi. Sen undrar jag vad som är deras kaffe och vatten, dvs vad som ger dem energi. Många upptäcker att det saknas balans mellan energi ut och energi in. En rejäl tankeställare för många och även en aha-upplevelse för att det är okey och bra att ta sig egen tid.

När jag gjorde det här med min klient Nina påpekade hon att det behövs en komponent till för att få kaffe – värme! Det behövs kärlek i livet för att få balans, någon som tycker om oss, gillar det vi gör och trivs i vårt sällskap. Annars blir det svårt att få balans i kaffekannan.

Ibland måste man skölja ut kaffekannan och fylla på med nytt kaffe och vatten, annars blir det bara sump. Göra något drastiskt: prata av sig, springa en mil eller resa bort. Jag har redan planerat in ett par aktiviteter framöver som ska ge mig distans och låta mig skölja ur den mentala sumpen.

Vad har du planerat för att fortsätta koka gott kaffe framöver?
//yehyeh coach

Häromdagen hade jag en sådan där dag när jag bara flög fram. Saker blev gjorda, jag var glad och spred glädje, energin flödade. Och då börjar jag undra – vad är det som gör att det plötsligt inträffar sådana där dagar?

Är det att man mår fysiskt bra? Å andra sidan så var det ju hjärnan som hoppade och studsade och såg till att saker blev gjorda. Mer mental än fysisk energi.

Är det synkronicitet, att saker faller på plats av dem själva och att olika saker sammanträffar? Jo, visserligen, men det kändes mer som om det var jag själv som satte igång saker.

Är det faktorer utanför oss? Att solen skiner, att någon släppte fram mig i trafiken, att min lunch var ovanligt god? Naturligtvis påverkar oss saker omkring oss och hur vi interagerar med dem mer än vad vi tror. Men med en hel del personlig utveckling och coachträning brukar jag oftast kunna sätta mig över de där yttre faktorerna.  

Är det något utanför vår kontroll? Gud, ödet, änglar, astrologi, feng shui, maya kalendern eller något annat? Vi har ju olika åsikter om det här, men så länge som vi människor tillskriver detta betydelse så kommer det att ha betydelse. Personligen tror jag att det finns en andlig värld som påverkar oss, men jag kände mig inte speciellt andligt inkopplad den här dagen.

Handlar det om flow? Att man gör saker som man tycker så mycket om att göra att man tappar tid och rum? Till viss del hänger det ihop – i min värld är det viktigt med människor. Och jag träffade många trevliga människor den här dagen.

Eller är det inspiration? En bra bok, en föreläsning eller en bra utbildning kan ge en rejäl skjuts framåt. Ett par dagar innan hade jag faktiskt varit på en bra föreläsning. Det kanske var orsaken?

Det finns nog inte ett svar. Jag tror att alla de här faktorerna spelar in. Man behöver må fysiskt bra för att ha energi. När saker faller på plats av sig själva så bli det enklare för mig att gå vidare. Och vem blir inte glad när solen skiner!

Vi kan bädda för att flera faktorer i vårt liv faller in. För när det händer blir vi fyllda av energi och kan göra så mycket mer! Se till att bädda för din energi och ge den möjlighet att expandera.

När hade du en energirik och glädjefull dag senast? Vad hände och vad gjorde du som underlättade för den att infalla?

//yeh yeh coach

Sitter på bussen. Det är 1 november och hösten är definitivt här. Ser mig omkring på alla människor och inser att det är en mörk värld jag lever i. Alla har svarta jackor på sig.

Det är svart, svart, mörkt grått, mörkt brunt, mer svart och någon som är våghalsig och har mörkt grönt. Intrycket är mörkt, tungt. Den ende som sticker ut är killen i MC-jacka i svart, vitt och rött – men han kompenserar med ett bistert ansiktsuttyck.

Det känns väldigt svenskt – på vintern är det mörkt, alltså tar vi på våra mörka kläder. Men är det inte knasigt, vore det inte bättre om vi försökte lätta upp vår mörka vinter? Jag ser mig om i bussen igen, det är inte bara jackor, kappor och rockar som är mörka. Även miner och ansiktsuttryck är mörka.

Och det slår mig att vi kanske även lever i en mental idé om det mörka halvåret. Vi ska vara lite sura under den perioden: inte gilla vädret, inte gilla mörkret, klaga på att hösten gick så fort – mycket fortare än ifjol. Och börjar inte julskyltningen tidigare varje år?

Nu tror jag det genererar varandra. Mörkt ute, mörkt inne. Svart jacka, svart själ. Det verkar vara svårare att hitta glädjen under vinterhalvåret. Det är lätt att halka med i den allmänna inställningen att det ska vara tråkigt, det ska vara mörkt. Och nu bytte vi precis tid, så det blir mörkare ännu tidigare på dagen. Eländes, elände.

Vad skulle hända om vi klev ur den där idén – och bestämde oss för att hösten kom mycket senare i år, att det är mysigt med mörkret, att julskyltningen nog brukar börja så här tidigt och att det är bra – för det innebär extra ljus i vår vinternatt. Och att vi bestämde oss för att liva upp oss med färg, ljus, konst, musik och annat som när vår själ. Och kanske köpa en vinterjacka med färg nästa gång?

Sånt tänker jag på bussen. Kikar ner på mig själv – svart läderkappa, svart läderkeps – men jag har också en knallcerise scarf och lila handskar. Det gör mig glad. Jag har tydligen inrättat mina egna strategier för att behålla humöret när mörkret attackerar. Tanken på den cerisa halsduken gör att jag kan le för mig själv, och då är det åtminstone en glad min på bussen.

Vilka strategier har du för att hitta ditt leende i mörkret?
//yeh yeh coach

De senaste veckorna har snön smält bort. När jag åkt buss och kört bil har jag spanat lite i dikeskanterna. Där har en hel del gammalt skräp dykt upp – vissa saker mer intressanta än andra.

Platspåsar, drickaburkar, snusdosor, gamla cigarettpaket och gamla tidningar och affischer. Men också en blå foppatoffla, en halv stol och sådana blå skoöverdrag som man får hos doktorn. Jag blir så nyfiken när jag ser sånt: vad är historierna bakom? Hur kom det sig att någon tappade en toffla? Och bara en? Varför stod det en halv stol vid vägkanten mellan Farsta och Älvsjö? Vem hade glömt att ta av sig de blå plastöverdragen på skorna? Var han hos doktorn eller tandläkaren, eller kanske hos någon alternativterapeut?

I morse när jag körde till jobbet började jag fundera – undrar om vi människor också har dikeskanter på vår livsväg? Nu när våren kommer töar en del gammalt skrot upp. Sådant som vi dolt hela vintern, eller kanske ännu längre, med mental snö.

Vad ligger i din mentala dikeskant? En stukad självkänsla, en tappad ork, en halv skiva ångest eller något annat? Vad är historierna bakom? Och vad gör man när man hittar igen dem, när snön börjat smälta? Det kan vara så att när det börjar töa och saker syns, så är det dags att ta itu med dem. En tappad självkänsla går ju faktiskt att reparera med mental träning, en tappad ork kan behöva lite fysisk träning, ångesten kanske har torkat ihop så pass att det går att hantera den och slänga bort den.

Mycket av det vi har i vår mentala dikeskant kräver energi för att vi ska orka börja jobba med det. Och när våren kommer, solen skiner och folk omkring oss är gladare, så är det lättare att hitta energin. Omge dig med människor som ger dig energi, som är peppande och som tror på dig och din styrka. Och försök göra saker som gör dig glad. Glädje ger energi, som gör att du orkar ta tag i tappade orkar och annat mentalt dikesskräp.

Vad ligger i din mentala dikeskant? Vad ger dig energi, så du kan ta itu med det?

yeh yeh coach, 2010-04-28

Ps: Apropå en halv skiva ångest – jag ser ångest som en massiv melon. Den är tung att bära, men när man väl skurit i den inser man att det mest är vatten… Snabbätet dessutom.

Jag pratar mycket om kraft, energi och fokus. Men vad menar jag med det? Jag tänker så här:

Kraft - är din inneboende livskraft. Den går upp och ned. Ibland känner man sig helt kraftlös, trots att det inte finns något som helst fysiskt fel. Vad är det som hänt? Varför får du inget ur händerna? Och tvärt om, ibland flyger man, hela livet går i ett flow. Vad sätter igång det?

Energi - är den påfyllning som du får när du gör rätt saker, när du använder dig av dina goda motivationsfaktorer och när du har roligt i ditt liv. Energin kan sätta igång fantastiska processer. Men om du aldrig hinner fylla på, om du inte tar hand om din kropp och om livet ger dig sina hårda törnar (som det gör för oss alla ibland) - vad händer med din energinivå? Kan du ändra din attityd? Kan du göra andra saker? Kan du påverka din energinivå?

Fokus - ibland känns det som om vi bara springer omkring och gör saker, men är det rätt saker? Hinner du höja blicken och sätta upp långsiktiga mål? Vad vill du jobba för? Vad är din dröm? Hur ska du få in din dröm i din vardag? Och vilka drömmar är det dags att släppa?

Hur skapar du din kraft, fyller på din energi och riktar ditt fokus?